söndag 26 juli 2015

Mitt sätt att fira sommar denna sommar


I torsdags när jag läste om vilket busväder det skulle bli i helgen, bestämde jag mig för att åka till somriga ställen BUMS! Det här är för mig en sådan sommar att så fort solen visar sig och himlen är blå vill jag till de där ställena som jag bara kan besöka under sommaren.

Först ett besök i Rosariet där jag vandrade i magisk rosendoft bland de mest ljuvliga färger på rosor. Jag blev överväldigad över hur vackert det blommade där.

Sedan åkte vi till Gränna. Mimmi var med. Vi promenerade nere i hamnen. Vid ena sidan av stranden kunde jag kasta pinnar i vattnet till Mimmi. Hon var helt vild av glädje när hon sprang i och hämtade pinnarna. Fast hon är lite försiktig när det kommer vågor. Väntar på att de ska sjunka tillbaka så att hon kan ta pinnen från botten, min smarta lilla dvärgpudel.

Jag såg tre barn som badade. Ingen badsommar i år inte. Solen sken i alla fall så mycket att den värmde gott när vi åt lunch i hamnen.

Tillbaka i Jönköping igen stannade vi vid Café 93, Korskyrkans sommarcafé. Där var så lugnt och vackert vid Vätterstranden. Nästan ingen vind alls och stilla vatten jämfört med i Gränna där det var vågor. På stranden satt en del folk och hade picknick eller kaffekorg eller bara njöt av den vackra utsikten.

Sedan blev det en ny dag och ovädret drog fram över Sverige. I Jönköping hos mig märktes det inte så mycket. Mest en massa regn och att det kändes kallt och blåsigt och det blev väldigt mörkt ute. Jag såg en långfilm på kvällen.

I förmiddags bakade jag lite. Nyss när regnet höll upp en liten stund, plockade jag krusbär i trädgården. Då kände jag mig rik. Jag läste att krusbären är på väg att försvinna från trädgårdarna. Jag tänker ta hand om buskarna i min trädgård. Så mycket gott de har bjudit både mig och andra på under så många, många år.

En sån här sommar blir så annorlunda mot hur förra sommaren var. Det är märkligt hur vi människor påverkas av vädret, antingen vi vill det eller inte.

En stor fördel med en sval sommar tycker jag själv är att jag sover så gott om nätterna. Och då får jag mer kraft både till utflykter och att göra annat. Jag bläddrar i tidningar, promenerar, leker med Mimmi och läser böcker. Pysslar om mina blommor och pysslar om mig själv.

Det inglasade uterummet har jag också haft mycket större glädje av den här sommaren än den förra när det för det mesta kändes alldeles för varmt att sitta där. Nu är det precis lagom varmt där. Pelargonerna stormtrivs och är så vackra!

Oj! Precis NU tittar solen fram igen!

Dags för en liten utflykt till ett somrigt ställe kanske?

onsdag 22 juli 2015

Avstressande Qi-gong på sju minuter

På YouTube kan man hitta det mesta. Häromdagen hittade jag ett klipp med Qi-Gong-övningar på sju minuter.

Jag testade att göra övningarna på morgonen. Det har gett mig en skön lugn känsla inuti mig som hållit i sig hela dagen. Som att jag kommer in i den rätta andningen redan från starten på dagen.

Testa gärna du också om du vill. Känn alltid efter själv hur det påverkar just dig att djupandas och göra lugna långsamma rörelser. Det är inte självklart att det passar alla.

Det skulle vara roligt att få veta hur du upplever det. Berätta gärna!






måndag 20 juli 2015

Åtta förslag för att förebygga utmattning från forskaren Agneta Sandström

Utmattningssyndrom är något annat än depression läser jag om i en mycket intressant artikel i ETC.

Det är forskaren Agneta Sandström som berättar om hur utmattningssyndrom som den sjukdom den är påverkar våra hjärnor och vår funktionsförmåga. Hur mycket man läker efter ett utmattningssyndrom är individuellt. Vissa människor läker samman igen. Andra får kvarstående sårbarhet och blir aldrig helt återställda.

Här är Agnetas åtta förslag för att minska stressen i oss själva och därmed undvika att bli utmattade:

1. Inför sex timmars arbetsdag för småbarnsföräldrar

2. Individualisera och förläng föräldraförsäkringen.

3. Ge mer stöd till barn och föräldrar i dysfunktionella familjer.


4. Avskaffa de öppna kontorslandskapen och glasrummen som gör att alltför mycket händer i de yttre synfälten.

5. Se till att varje yrkesbefattning har tydligt avgränsade ansvarsområden.

6. Avskaffa det nya betyssystemet i skolorna som medför att en elev aldrig får svikta.


7. Ge mer stöd till ekonomiskt svaga grupper.

8. Chilla mera, man måste inte hela tiden jobba på att bli en "bättre människa".


(Källa: ETC)

söndag 19 juli 2015

Vems är ansvaret för att sänka sjuktalen i Sverige?

Annons från Ljusnan, lördagen 18 juli 2015

Bilden på en platsannons från Försäkringskassan som syns i sociala medier med rubriken "Vill du jobba för att sänka sjukskrivningstalen? Just nu söker vi en personlig handläggare ...", fick mig att börja fundera kring frågan om vem som egentligen har ansvaret att sänka de ökande sjuktalen i Sverige.

Har Försäkringskassan ansvaret för att sänka sjuktalen? För mig är Försäkringskassan en myndighet som bland annat ansvarar för sjukförsäkringen i Sverige. De ska se till att sjuka människor får den ersättning de behöver om de har rätt till ersättning och också att de får rätt ersättning enligt de lagar som gäller. OM det är så att Försäkringskassan har till ansvar att sänka sjuktalen, så är min tanke att man i så fall bör sluta att misstänkliggöra, pressa och stressa sjuka människor och i stället öppna sina hjärtan och börja lyssna på de människor som mår dåligt och också har intyg från läkare om att de behöver stöd i livet.

Ett sätt att få ned sjuktalen i Sverige som till största delen är på grund av psykisk ohälsa numera, tror jag är att sluta stressa sönder redan sönderstressade och i stället stötta och peppa och lyssna till den människa som mår dåligt. Det är min uppfattning om en väg mot ett friskare samhälle.

Vem kan mer ha ansvar för att sänka de ökande sjuktalen i Sverige? Individen, kan jag tänka. Vi har som vuxna människor så klart personligt ansvar för att ta hand om vår hälsa. Att motionera, leva hälsosamt, se till att få tillräcklig och god sömn, undvika alkohol och tobak, kunna sätta gränser så att vi inte kör slut på oss själva. Lämna allt som är destruktivt och söka det som får oss som människor att må bra. Fast om vi råkar ut för en bilolycka och blir totalförlamade över en sekund, har vi då ett personligt ansvar för vår hälsa? Eller om vi får cancer? En förlossningspsykos? Scizofreni, manodepressivitet?

Hur mycket av det vi kallar ohälsa är vi personligt ansvariga för? Kan vi kallas personligt ansvariga för genetiskt ärvda sjukdomar? Är vi personligt ansvariga för vilka vi valt som föräldrar och far- och morföräldrar innan vi ens föddes? Hmm ... intressant. Vad tänker du när du läser det jag skriver?

Vilket ansvar har arbetsgivarna för de ökande sjuktalen i Sverige? De extremt slimmade organisationerna. Anlitandet av bemanningsföretag i stället för att anställa egen personal vilket skapar enorm stress att leva i för de människor som jobbar som timanställda hos bemanningsföretag, tänker jag. Den ökade mängden arbetsuppgifter som lagts på varje individ att sköta genom årens gång. Jakten på vinster och kostnadseffektivitet in absurdum med minimerade möjligheter till pauser och andhämtning vilket gör att allt yngre människor hamnar i utmattning.

Kanske de borttagna eller mindre regelbundna hälsokontrollerna av anställda, vilket enligt den hjärtläkare som utredde mitt hjärta för några år sedan, var en väsentlig orsak till att allt fler människor idag i Sverige faller ner och dör knall fall i en hjärtinfarkt eller drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar.

Underanställning på arbetsplatserna i stället för överanställning som jag fick lära mig när jag läste Företagsekonomi tidigt 80-tal, var fullt normalt att ha på i alla fall större företag. Man överanställde personal därför att man visste att alla de anställda skulle aldrig kunna finnas på plats samtidigt en arbetsdag. Någon skulle vara sjukskriven. Någon skulle ha en anhörig som dött. Någon skulle kanske vara dagen efter. Därför att så är det att vara människa. Man kan ibland av olika skäl inte arbeta 100 %.

Ja, det där var länge sedan. Historia. Allt annat än hur samhällsandan är idag där vi människor ska vara robotar och fullt arbetsföra och helst mer än fullt arbetsföra 100 % och allra helst ännu mer än så och allra, allra helst ända in i graven.

Vilket ansvar har skolan för de ökande sjuktalen i Sverige? Dagisen? Barnavårdscentralen? När börjar en människas hälsa? När börjar en människas ohälsa? Hur påverkas människors psykiska hälsa av att vara i så stora grupper tidigt i livet att de inte känner sig sedda eller lyssnade till?

Vems är ansvaret för att sänka sjuktalen i Sverige? Ja, vems? Vad tänker du?

Kanske är svaret att det är allas vårt ansvar. Det är mitt ansvar lika väl som ditt. Det är samhällets ansvar och det är arbetsgivarnas. Det är vårdens ansvar och det är politikernas ansvar. Varje medmänniskas ansvar lika väl som mitt eget.

Allas vårt ansvar genom hur vi är mot varandra som människor. Hur vi möter varandra och hur vi handlar mot varandra. Och också hur vi är och vad vi gör med oss själva.

Och kanske är sänkta sjuktal då också Försäkringskassans ansvar. Där den intressanta följdfrågan då blir HUR det ansvaret ska visa sig i handling. Genom utförsäkringar, press och misstänkliggörande. Eller genom en tillräckligt trygg sjukförsäkring för den som behöver det och genom att lyssna in och göra bedömningar enligt det individuella behovet i stället för att hantera sjuka människor som att de alla hade samma behov för att läka samman så bra och så snabbt som möjligt igen.


Hur mycket nytt är det under solen egentligen? Den här bilden tog jag vid en allmosebössa utanför Medevi Brunn igår.
"Wänd ej kallsint bort ditt öga. Du som lycklig går förbi. Lägg din gåva häruti. Blott en skärf om än så föga. Minns att bifall från det Höga Skall din vedergällning bli! Allt hvad vi här kunna samla. Blir för Qvalets folk ett stöd. Sjuklingar i värk och nöd. Blinda som i mörkret famla, krymplingar bland barn och gamla. Söka helsan. Tigga bröd."

(Text från Alllmosebössa utanför brunnskällan från 1678, Medevi Brunn)


Lästips: "Försäkringskassan söker personal till att sköta stupstocken?" (Solrosuppropet)

"Försäkringskassan söker personal för att sköta stupstocken - del 2" (Solrosuppropet)

"Hög tid att diskutera den ökande sjukfrånvaron" (Försäkringskassan Press)

"DN, sjuktal och alliansens rehabkedja" (Kjell Rautio)

"Därför ökade sjuktalen på 90-talet" (Solrosuppropet)







söndag 12 juli 2015

Österlen i mitt hjärta


I helgen åkte vi en dag till Österlen och hälsade på min bror. Det blev en fantastisk sommardag. Nästan vindstilla. Ca 22 grader varmt, precis lagom tycker jag som inte är särskilt förtjust i temperaturer uppåt plus 30 grader.

Jag såg så många vackra vyer. Vallmo. Skånelängor. Himmel och hav.

Jag åt glass vid Sandhammaren och njöt av att se havet och den vita sanden.

Från Kåseberga promenerade jag upp till Ale Stenar. Utsikten där uppifrån får mig att tappa andan. Den stora stensättningen får igång min fantasi och jag skulle vilja ha en tidsmaskin som förflyttade mig bakåt många hundra år i tiden för att se vad som hände på den platsen då.

Det finns platser som lockat människor genom århundradena och ibland årtusenden. Vi små människor fortsätter att vandra dit. Till samma plats, år efter år. Generation efter generation. Vad är det som lockar oss? Något måste det vara som förenar oss alla. Förutom att vissa platser så klart varit intressanta ur försvarssynpunkt eller med tanke på möjligheten att kunna odla.

Ofta är det platser där naturen ger oss starka känslor, tror jag. Kanske känslan av att vara ett med naturen och att vi alla och allt hör samman oavsett vilken tid vi lever i.

Naturen som kraftkälla och tröst i tider av kris.

Som på Österlen för mig till exempel.





Vilken fantastisk idé! Att använda en gammal kökssoffa från en loppis till en stor planteringslåda. På Österlen kan man få se så mycket härligt som ger inspiration som jag tar med mig hem.

tisdag 7 juli 2015

Veckans tacksamhet


Puh en så VARM vecka det har varit! Jag känner att jag både är tacksam för värmen och samtidigt inte. Det blev liksom lite väl mycket på en enda gång och alltför häftigt. Fast ändå, tack för alla de ljuvliga varma sommarmorgnarna och sommarkvällarna.

Tack för sommarens första dopp och tack för det osinliga friska vattnet jag kan dricka direkt från kranen.

Tack för att jag inte behöver ligga på sjukhus eller är gammal och sjuk när värmeböljorna dyker upp.

Tack för alla fjärilarna och tack för paradisbusken och den vita gammaldags buskrosen i min trädgård.

Tack för Vättern där jag känner frid i själen heta sommardagar.

Tack till dig som mailade mig den vackra sången om Vättern som jag skriver in under fotot jag tog vid Vätterstranden i förrgår.

Förresten, tack till dig som tar dig tid att läsa i min blogg!





I EN BÅT UT PÅ VÄTTERN

Melodi: Jag har bott vid en landsväg. . .


I en båt ut på Vättern en högsommarnatt,
ser jag ljusen från stad och från by.
Där de glittrar på vattnet en guldton så matt,
under natthimmlens mörkblåa sky.

Över granar och fur likt en skyddande mur,
höjer Huskvarnabergen en mäktig kontur.
I en båt ut på Vättern en högsommarnatt,
ser jag vågorna leka tafatt.

Här är lugn, här är frid, ingen oro och strid,
som de dagar då Rumlaborg fanns.
Mod och storvulne män, fanns här då, finns här än,
som då gjorde att storsegrar vanns.

I en båt ut på Vättern en högsommarnatt,
som ett pärlband ses Munksjöns neon.
Och i väster syns Stadsparken dunkel och matt,
det hörs avlägsna ljud därifrån.

Uti strandvass och gräs, på ett mörkskuggat näs,
susar vinden som kommer ifrån Vättersnäs.
I en båt ut på Vättern en högsommarnatt,
då känns livet så fritt och så glatt.

När det ljusnar i öst, spänner fågeln sitt bröst,
i en lovsång till Skaparens pris.
Som bland allting så skönt, här sin gärning har krönt,
med natur på en Smålännings vis.

I en båt ut på Vättern en högsommarnatt,
sedan Jönköpingsbon gått till ro.
Kan man höra på avstånd ett klingande skratt,
under stjärnhimmlens gnistrande bro.

Sakta gungar vår båt, på sin självtagna stråt,
när i Friaredalen nån spelar en låt.
I en båt ut på Vättern en högsommarnatt,
är du Jönköpings skönaste skatt.

torsdag 2 juli 2015

Vem tog min dyna?


Jag la ut en dyna i gräset som jag skulle sätta mig på.

När jag vände mig om var dynan redan upptagen.

Mimmi är snabbare än blixten.

När hon vill.

måndag 29 juni 2015

Veckans tacksamhet



Jag känner mig tacksam att jag kan gå så långt som jag kan gå med mina ben idag. Att jag har hittat till yogan och meditationen som hjälper mig att hitta balansen i livet och vägleder mig från mitt inre.

Jag känner mig tacksam att jag har förmågan att känna glädje för andras skull liksom min egen. För att jag har humor även om jag inte visar så mycket av den här i min blogg kanske. Jag är tacksam över förmågan att kunna skratta åt mig själv.

Jag känner mig tacksam för att jag har så svårt att hata att jag nog aldrig känt hat i hela mitt liv. För att jag har förmågan att känna empati och för min starka längtan och drivkraft inifrån mig själv om en rättvis och kärleksfull värld.

Jag känner mig tacksam för min förmåga att leva mig in i hur andra människor har det även om det ibland innebär att jag känner en stark smärta inuti mig själv. Empati kan göra så ont ibland. Det finns en mening i den smärtan ändå. En känsla som säkert många gånger har stått i människans tjänst här på jorden. Och fortfarande gör det.

Jag känner mig tacksam över livets alla berg- och dalbanor som jag fått uppleva så här långt i mitt liv. Över de insikter som jag fått med mig även om en del av dem är smärtsamma.

Jag känner mig tacksam över min förmåga att ta mig igenom mörker, över min förmåga att resa mig igen liksom min förmåga och mitt mod att våga rasa ihop och gråta och visa mig svag och sårbar därför att livet blivit övermäktigt just då.

Jag känner mig tacksam över att jag har ett liv att leva.

Tack för denna dagen och för alla mina känslor som jag kan känna!

torsdag 25 juni 2015

De inhumana utförsäkringarna får människor att krympa i stället för att växa

Den här artikeln av Kjell Rautio är från 2012. Fortfarande halvvägs in i år 2015 fortsätter sjuka människor att utförsäkras på grund av det inhumana systemet som alliansen genomförde tillsammans med SD.

Så många, många fler människor än det som står i artikeln från 2012 är idag drabbade. Dessutom kan man lägga till siffrorna för alla människor runt omkring den människa som utförsäkras. Barnen. Anhöriga. Vänner. Alla påverkas av att en sjuk människa utförsäkras.

Relationer ansträngs och går ibland isär på grund av stressen när en partner utförsäkras.

För mig är systemet med utförsäkringar något som skadar hela vårt samhälle. Både de sjuka och de som fortfarande är friska och arbetsföra.

Att utförsäkra sjuka människor skapar en rädsla i ett samhälle som förminskar människor i stället för att få dem att växa.

Till dig som är utförsäkrad eller riskerar att bli det: Du ska veta att jag finns och att jag bryr mig. Du ska veta att jag alltid kommer att kämpa för att det inhumana systemet med utförsäkringar en dag är borta. Jag kämpar på det sätt som jag kan göra; med mina ord.

Själv känner jag mig ibland numera orolig för att jag i november ska få min ersättning från FK prövad igen efter att ha haft lugn och ro från dem i tre års tid. Förut fick man vara förtidspensionär i lugn och ro när det beslutet väl var i hamn. Fast så fungerar det inte längre i Sverige. Vart tredje år kommer oron tillbaka om man kommer att få fortsatt ersättning eller inte. Trots att jag i mitt fall utretts jag vet inte hur många gånger under 15 års tid och enligt läkare och mig själv gjort och gör allt vad jag kan för att bli så frisk som möjligt igen.

Tyvärr skapar oro och press i trygghetssystem för sjuka människor inte bättre hälsa. Särskilt inte för dem med psykisk ohälsa. Utan tvärtom blir man i stället ofta ännu sämre. Och det blir därmed också en långsammare och dyrare process för hela samhället.

Ett välfärdssamhälles grund är enligt mig att det finns jämlika trygghetssystem för en människa oavsett livssituation och hälsotillstånd. Jag vill att Sverige ska bli ett välfärdssamhälle igen.
Bort med utförsäkringarna av sjuka människor. Låt den som fått beslut om det man förut kallade förtidspension få lugn och ro och vila i det beslutet.

Lita till att människor vill vara friska och arbetsföra. För så tror jag att de allra flesta människor vill.

Precis som jag själv.

Vill vi ha ett samhälle som bygger på misstro eller tillit?

Jag vill ett samhälle som bygger på tillit. Därför att tillit skapar starka människor och starka människor skapar ett starkt och friskt samhälle.

tisdag 23 juni 2015

Veckans tacksamhet


Jag känner mig tacksam över att jag sover så gott om nätterna nu för tiden. Att jag kunde njuta av både fågelsång, lövsus och stillhet i midsommar. Att helgen blev mer solig och varm hos mig än vad meteorologerna trodde att den skulle bli.

Jag känner mig tacksam för alla goda färska jordgubbar som jag äter nästan varje dag. Över att kunna se hur allt växer och frodas därute. Över att min ros som jag döpt till "The Survivor" överlevde också denna vintern och nu står i krukan i uterummet igen och redan har sprickfärdiga knoppar.

Så här vacker var "The Survivor" i augusti förra året. Nu har den börjat sätta fart igen efter vintervilan.


Jag känner mig tacksam över att jag kan läsa. Jag har precis läst klart boken "Utan personligt ansvar" av Lena Andersson. Tre fjärdedelar av boken tyckte jag mest var samma berättelse gång på gång på gång. Fast slutet av berättelsen gillade jag mycket.

Kika gärna in hos bloggaren "Provtyckningar" och läs om vad andra bloggare känner sig tacksamma för!