onsdag 29 oktober 2014

Som en hjälp från ovan

Så märkligt är livet att när man minst anar det kan det dyka upp fullkomligt oväntad hjälp. Som från ovan. Utan att man ens ber om det. Hjälp som ger inspiration och kraft. Hjälp som leder till känslor som stark glädje och tacksamhet.

Jag satt där med tappad haka när det hände mig igår.

Wow, känner jag! Wow, vilket omslag det kommer att bli på min bok "Omfamna livet"!

Bättre än jag någonsin kunde drömma om.



måndag 27 oktober 2014

Indie-author och egenutgivare

Jag är på väg att bli indie-author. Eller egenutgivare på svenska. Idag har jag gjort min sista korrekturläsning av boken "Omfamna livet". Fortfarande finns där mer jobb att göra med boken innan den är klar.

Det är många små detaljer som ska justeras och kontrolleras. Jag pressar inte fram det. Utan låter det få ta sin tid. Jag tror att det blir bäst så. Även om jag önskar att boken ska vara klar innan jul.

Att vara indie-author, egenutgivare, stämmer väl med den människa som jag är. Hur jag brinner för  yttrandefrihet. För rätten att få skriva och uttrycka sig med sina egna ord. Rätten att ha sitt eget språk som människa. Liksom rätten att få vara tyst.

Det är demokratiskt att ha rätten att berätta med sina egna ord. Att sätta ord på sina känslor och upplevelser. Att berätta om sitt liv.

Att vara indie-author är demokrati.



#bloggswe

söndag 26 oktober 2014

Skrivklådan 4 år och Omfamna livet

Det här är mitt nya förslag till framsida för boken Omfamna livet. Bilden har jag tagit med mobilkamera på datorskärmen. Så färgerna är inte alls rättvisande. Bakgrunden är mycket ljusare i verkligheten än det ser ut här på bilden.

Fredag den 24 oktober 2014 var det fyra år sedan jag startade eget som frilansskribent med Skrivklådan. Det var en rivstart där jag hade alldeles lagom mycket jobb för den arbetsförmåga som jag har idag.

Åren har rullat på. Jag hade precis blivit varm i kläderna som min egen chef. Klarade redovisningsprogram och rutiner bra. För att mötas av en ny utmaning; jobben trillade inte längre in av sig själva. Förändringar i arbetssättet hos de jag jobbade för. Där utvecklingen gjort att man hellre själv producerade texter och uppdaterade material än köpte det av någon annan utifrån som mig.

Vad skulle jag nu göra med Skrivklådan? Det har jag funderat över framförallt det senaste året. Jag hade planer på att slå igen den.

Idag kan jag se tre nya möjligheter för Skrivklådan. Än har jag inget resultat av det. Fast jag jobbar på det. En av dem är att ge ut egna böcker som passar utmärkt för Skrivklådans arbetsområde.

Jag har också lagt ut texter till försäljning i det nystartade Content Central. En affärsidé som bygger på att man själv sätter priset på sina texter fast marknadsföringen av dem sker genom Content Central. Liknande affärsidé finns när det gäller bilder. Det är en möjlighet för alla oss som jobbar som frilans med texter. Och just vår yrkesgrupp växer för varje dag i takt med hur media förändras och de personalnedskärningar som sker där.

Grattis till mig själv som klarat att hålla liv i Skrivklådan i fyra år! Det känner jag mig stolt över.

Jag har lärt mig så mycket nytt under de här fyra åren som jag aldrig skulle gjort annars.

Nu ser jag fram mot ett spännande femte år för Skrivklådan och mig.


Provboken "Omfamna livet" - första förslaget till framsida..




#bloggswe


fredag 24 oktober 2014

Sjukersättningen höjs till 64,7 % i budgeten - små smulor som bör bli mer

Gränsen för fattigdom har EU satt till 10.800 kronor brutto. Många med sjukersättning i Sverige har idag cirka 6.000 kr brutto. De flesta kvinnor.

Själv har jag ca 9.000 kr/månad. Brutto. En del av den summan kommer från Alecta.

Så enligt EU är jag fattig.

Att vara "fattig" ekonomiskt betyder inte att man är fattig i övriga sammanhang.

Man kan vara rik på andra sätt i stället. Rik inuti. Rik på vänner. Rik på visdom och kärlek. Rik på erfarenheter. Rik på ord och berättelser.

Jag tror att det är viktigt att inte låta andra definiera om man själv är fattig eller inte. Och att aldrig känna skam över sin ekonomiska situation.

Så klart är det viktigt att man sätter en gräns för vad som är fattigdom politiskt och samhällsekonomiskt. För att skapa ett bra samhälle för alla.

Det finns inga motsatser i det.

Samhällsekonomiskt vill jag se ett lägsta tak i sjukersättningen. Det skulle minst ligga på gränsen för fattigdom enligt EU tycker jag. Sjukersättningen ska också följa löneutvecklingen i samhället anser jag.

I budgeten som regeringen la fram igår höjs aktivitets- och sjukersättningen till 64,7 % i stället för som idag 64 %. Det är små smulor. Fast ändå en höjning för den enskilde och åt rätt håll för ett jämlikt samhälle.

För den som har en mycket låg inkomst kan också små smulor göra skillnad.

Det är trots det en bra bit kvar tills dess att en människa med sjukersättning i Sverige hamnar ovanför gränsen för fattigdom enligt EU.



Lästips:

"Här är regeringens höstbudget..." (SVT)

"Politik är inte bara käbbel" (Aftonbladet)

"Skatteklyftan mellan sjuka och friska" (Kjell Rautio)




#svpol

onsdag 22 oktober 2014

Mimmi 3 år

Min älskade lilla Mimmi på sin 3-årsdag idag.

Medicinsk yoga efter zumban

I somras tränade jag zumba ett antal gånger för första gången i mitt liv. Det gjorde mig glad och jag var i en grupp med härliga, glada människor.

Jag fortsatte några gånger med zumban in på höstträningen. Kände ganska snabbt att tempot var högre nu än tidigare. Jag fick mer besvär än vanligt från min skada i nacken. Det kändes trist. Trist att ibland inse att man får avstå från saker som gör att man blir glad på grund av en skada eller sjukdom.

Efter att jag funderat bestämde jag mig för att byta ut zumban mot medicinsk yoga. Yogan har hjälpt mig genom åren att känna mindre smärta och att bli starkare både fysiskt och psykiskt och också mer kreativ.

Jag tränar yoga till och från själv hemma. Nu längtade jag efter att yoga tillsammans med andra. Och att kanske också lära mig nya saker i yogans värld.

Redan efter det första passet kände jag så stor effekt både fysiskt och psykiskt att jag själv blev förvånad. En skön känsla i hela mig. Det gav mig hopp. För jag minns när jag tränade yoga första gången i mitt liv. Att det tog nästan ett helt år innan min kropp kunde hitta till det lugna, läkande tillståndet i min själ.

Passet avslutades med en härlig meditation på mantrat Sa Ta Na Ma. Vad allt jag upplevde under denna meditation klarar jag inte att sätta ord på här i min blogg. Så många känslor. Lust att dansa, känslan av att sväva fritt och lätt som när jag var en liten flicka och dansade. Lugn. Tårar. Skratt. Kärlek. Allt jag kände lät jag stilla dra förbi som molnen på en blå himmel.

Härliga befriande yoga!

Konditionen tränar jag nu med skonsamma långpromenader.




tisdag 21 oktober 2014

Massor att fira


Den närmsta tiden har jag en 60-åring, en 3-åring och en 22-åring att fira. Alla i familjen. Treåringen är min hund Mimmi som fyller år imorgon.

Samma dag fyller min make 60 år.

Nästa vecka fyller min älskade yngsta dotter 22 år.

Dessutom är det fyra år på fredag sedan jag startade eget som skribent i Skrivklådan.

Så mitt fokus just nu är på presenter, blommor, födelsedagskort och tårtor.

Och leverpastej och prinskorv till Mimmi.

söndag 19 oktober 2014

De inhumana utförsäkringarna försvinner 1 juli 2015

Nu rinner glädjetårar ur mina ögon! I nyheterna ikväll läser jag att den bortre tidsgränsen försvinner 1 juli 2015. Därmed blir det ÄNTLIGEN ett slut på det inhumana systemet med utförsäkringar.

Tänk att jag får uppleva detta i mitt liv! Som jag skrivit och bloggat om det. I mer än sex långa och mycket tuffa år. Så många sjuka människor som farit illa när de utförsäkrats. Så som vi pressats och legat sömnlösa och känt oro för vår ekonomi. Som vår hälsa försämrats av all den oron systemet med utförsäkringar har inneburit.

En särskild hälsning till Martin Moberg, Solrosuppropet, Välfärdsmanifestationen FB, Kjell Rautio, Ett hjärta rött, Annarkia med flera med flera,  som genom bland annat bloggande brunnit minst lika starkt som jag för att en dag få ett slut på de inhumana utförsäkringarna.

Gissa om jag ska fira den 1 juli 2015!

Och kanske är det inbillning. Fast samtidigt som mina ögon tåras, känner jag som att en stor suck drar genom vårt vackra land Sverige.

En djup, innerlig suck av lättnad.

Äntligen kan jag och så många med mig andas och känna hopp igen.

Hopp om en tillräckligt trygg och human sjukförsäkring för alla.

Och få tillräcklig tid att läka samman i lugn och ro när det behövs.

Jag ser ett Sverige på väg mot sann hälsa.



Lästips:

"Nu stoppas sju svåra år med utförsäkringar" (Solrosuppropet)

"Ett Äntligen-vrål igår kväll..." (Martin Mobergs betraktelser, FB)

"Nu stoppas utförsäkringarna - Väldigt trevligt besked" (Dagens Arena)

"Cancersjuka slipper högerns utanförskap" (Aftonbladet)

"I Onådens år 2013.... " (SVT)




#svpol

lördag 18 oktober 2014

Pelargoner till vintervila och sömniga husdjur


Min hund och min katt sover mer om dagarna nu när det är mörkare ute. Flera träd står kala nu. Svarta stammar och grenar mot grå himmel.

Körsbärsträdets gulgröna blad hänger som på en tråd. Kommer de att falla idag? Eller kanske om några dagar? Vem kan veta när ett blad är klart att falla? Vet bladet ens det själv?

"Ja, visst gör det ont när knoppar brister."

Och jag undrar; gör det också ont när blad faller?

I helgen ska mina vackra pelargoner ner i källaren för att få sin vintervila.

De har blommat vackert och rikligt i flera månader nu.

Säkert behöver de vilan för att en vårdag kunna sätta knopp igen.


fredag 17 oktober 2014

Jimmie Åkessons utmattning - Skillnad på folk och folk?

Jimmie Åkesson, SD, är utbränd. Han får tydligen det man behöver som utmattad; vara helt ledig på obestämd tid.

Det önskar jag att jag själv också hade fått vara när jag blev utmattad. Och alla andra som blivit och blir utmattade.

Fast som jag upplevt det genom både min egen historia och så många sjuka människors berättelser är vi så många utmattade som pressats till att prestera och arbetsträna och prova olika nya arbetsuppgifter i stället för att helt enkelt bara få vara i lugn och ro.

Märkligt hur det verkar vara skillnad på folk och folk i det här sammanhanget, tycker jag. Mitt "uppdrag", d v s mitt arbete som jag hade en gång, krävde också ett hundraprocentigt engagemang.



Ur Aftonbladet idag, Jimmie Åkessons egna ord:

"Att bara varva ner, jobba mer hemifrån och ta det lite lugnare räcker inte. Jag måste vara helt ledig och fokusera på mig själv och min familj en tid. Jag kan inte i min roll gå ner i arbetstid eller tillfälligt byta arbetsuppgifter. Mitt uppdrag kräver ett hundraprocentigt engagemang, vilket jag för närvarande inte kan leva upp till." 

(Jimmie Åkesson, SD, Aftonbladet idag)


Lästips:

"Stressforskaren: Kan ta lång tid innan man är helt okej" (Aftonbladet)