tisdag 2 september 2014

Partiledardebatten i Aftonbladet

I partiledardebatten i Aftonbladet igår slängde Fredrik Reinfeldt ut metervis med förslag på åtgärder för att sänka ungdomsarbetslösheten och att skapa jobb.

Då tänkte jag:

När han och hans allianskompisar tagit åtta år på sig att skriva ihop den listan medan utslagningen och arbetslösheten ökat alltmer i Sverige, hur lång tid ska det då ta att förverkliga alla de där åtgärderna?

Och varför i hela friden har man inte redan åtgärdat det? När man nu haft makten att göra det?

Jo, det finns en anledning
.
Alliansen vill skapa låglöneland av Sverige. Klyftor mellan människor. Fattiga och ultrarika.

Aldrig att jag går på deras försök att lura mig.

Oavsett hur långa listor som helst som de slänger ut på golvet.



Lästips:

Valmanifest för medelmåttighet (Aftonbladet)

Det (m)anipulativa utanförskapsbegreppet (Martin Mobergs betraktelser)

"Därför är det #väljvälfärden som gäller om 13 dagar" (Martin Mobergs betraktelser)


#val2014#socialpolitik#svpol

söndag 31 augusti 2014

Stefan Löfvén i partiledarutfrågningen

Stefan Löfvén gav ett tryggt och säkert intryck under sin debut i en partiledarutfrågning. Han svarade engagerat och energiskt på de många skiftande frågorna han fick. Så vitt jag kunde se inga tecken på att han kände sig stressad en enda gång under utfrågningen.

Fast vad exakt vill socialdemokraterna? Skapa jobb och stärka skolan. Där var Löfvén mycket tydlig. Han uttryckte också flera gånger att han vill förändring. Skapa ett Sverige som är bäst när det gäller sysselsättning. I första hand nå målet en arbetslöshet på 4-5 % jämfört med dagens cirka 8 %. Se till att unga människor får jobb i stället för att fastna i arbetslöshet.

Välfärden och trygghetssystemen fick inte stort utrymme i kvällens utfrågning. Tyvärr, säger jag, som anser att välfärden är en lika viktig fråga som jobben och som förtjänar samma prioritet.

Precis som att det alltid kommer att finnas en klick människor som är på väg mellan olika jobb, kommer det att finnas människor som är på väg mellan ohälsa och hälsa. Eller som aldrig kommer att kunna arbeta överhuvudtaget på grund av sjukdom. Vem nämner dem bland politikerna idag?

Jag känner mig besviken på att politiker och utfrågare så sällan lyfter frågan om alla de människor som utförsäkrats under de åtta åren med alliansen. Det är en viktig fråga. Inte bara för det som varit och det som är. Utan kanske allra mest för våra barn och vår framtids skull.

Hur som helst, den bild Stefan Löfvén gav av det politiska landskapet, fick mig att känna att hans erfarenhet som förhandlare kommer att behövas och vara en stark tillgång efter valet 2014. För många förhandlingar kan det bli.

Det var skönt att slippa en massa applåder under utfrågningen av Löfvén. Hellre lyssnar jag på intressanta frågor och svar än på störande applåder som under utfrågningen av Fredrik Reinfeldt.




Lästips: Löfvén redo köra över MP (Aftonbladet)

"Vad händer när Alliansen dör?" (Aftonbladet)

"Strålande start på september" (Solrosuppropet)


Ojämlikhet dödar av Stefan Jarl


En dokumentärfilm tio minuter lång gjord av Stefan Jarl.

Ojämlikhet dödar.

Trasar sönder det som är ett samhälle.

lördag 30 augusti 2014

Barnarpsdagen

Idag besökte jag Barnarpsdagen. Det är en gång per år som föreningar och invånare i alla åldrar där jag bor samlas på idrottsplatsen mitt i samhället. När mina ungar var små var det tradition för oss att gå dit.

Nu var det några år sedan jag var där. I år sålde äldsta dottern korv och hamburgare åt scouterna i Barnarp och så klart att jag ville gå dit då. En del gamla vänner träffade jag och det var härligt.

Jag mötte också en ny vän som jag lärt känna genom FB. Vi bor alltså på samma lilla ort. Fast utan FB undrar jag om vi lärt känna varandra IRL. Så märkliga saker kan hända genom cyberrymden.

Jag köpte ett vackert armband med en ängel bland pärlorna på Barnarpsdagen. Det är min vän från FB som tillverkar de här fina smyckena.


Mimmi var med på Barnarpsdagen för första gången i sitt liv. Hon skötte sig perfekt. Gillar liv och rörelse. Här tigger hon korv som hon tyckte smakade mums.


Mimmi var trött efteråt. Tog sig en tupplur intill sin storasyster katt i soffan.

fredag 29 augusti 2014

Den största vinsten



Den största vinsten
är den 
man kan dela
med andra.


(Anna-Karin)

torsdag 28 augusti 2014

Romerna, kyrkorna och Jönköping

Det är när jag ser tiggerskan utanför Ikea som i stället för att som förut sitta med nedböjt huvud och hopsjunken, spricka upp i ett varmt leende mot alla människor som passerar förbi och glatt säga "hej, hej" till dem, som jag känner hopp.

I Jönköping har kyrkorna gått samman för att hjälpa tiggarna. Pingstkyrkan har öppnat sina dörrar för de romska tiggarna. De tiggare som kommit hit till kommunen får frukost, möjlighet att duscha och att tvätta kläder. Kanske är det ett resultat av det som jag ser nu. Jag vet inte. Fast jag funderar.

I den unga kvinnans pappersmugg ligger där redan pengar när jag böjer mig ned till henne. "Hej, hej", säger hon och vi ser varandra in i ögonen och ler mot varandra och jag säger "hej, hej" tillbaka till henne som att vi känner varandra sedan förut. Som att vi är gamla vänner till varandra.

På sätt och vis är vi det, hon och jag. Därför att en gång var jag den som behövde andras/samhällets hjälp. Tillfälligt. Som barn. Jag glömmer aldrig hur det var. Jag känner samhörighet med de människor som har det svårt. Ända in i hjärteroten. Vi vet hur tufft livet kan vara, både hon och jag.

Hon visar ingen skam längre, den unga kvinnan utanför Ikea.

Hon gör mig glad när jag ser henne.

Jag blir glad när jag ser att där är andra människor som säger "hej, hej" till henne, i stället för att vända bort huvudet från henne som jag sett så många gånger förut.

Jag ser att något har hänt i min stad.

Jag ser att människor har börjat möta tiggerskans blick.

Jag ser människors hjärtan (och plånböcker) öppna sig.


Det är mäktigt.

Det ger mig hopp.

Förändring ÄR möjlig.

Genom kunskap kan vi mota bort rädslan inför det okända.

I stället för att förbjuda människor att tigga, att visa sin fattigdom.

Vi kan synliggöra i stället för att dölja.

Hitta sätt att tillfälligt stötta den som behöver hjälp.

Det är medmänskligheten som är vägen.

Att kunna se mig själv i den andra människan.

Inse att den andra kunde varit jag.




#bloggswe

Välfärdsmanifestationen 2014, 30 augusti kl 12-14.30, Sergels torg, Stockholm


Nu på lördag den 30 augusti 2014 ca klockan 12-14.30 pågår Välfärdsmanifestationen på Sergels Torg i Stockholm.

Välfärdsmanifestationen står för bra generell välfärd för alla oavsett bakgrund. Det är en partipolitiskt obunden grupp som ordnar manifestationer varje år för de utsatta i vårt samhälle.

Bland andra Sven Wollter, Nike Merkelius Nike & Röda Orkestern, Hangovers, Dag Larsson, (S) oppositionsråd Stockholms läns landsting, Bengt Sandberg, Fastighetsanställdas förbund/ordförande LO-distrikt Stockholm, Peter Kennerfalk, 6F fackpolitiskt ansvarig, Johnny Nadérus, SEKO med flera kommer att medverka under Välfärdsmanifestationen.

Öppningstal och Avslutningstal - Therese Rajaniemi, Välfärdsmanifestationen.

Mer information om eventet Välfärdsmanifestationen hittar du på Facebook.

Flera av dem som står bakom Välfärdsmanifestationen är mina vänner i Facebook. Jag beundrar deras engagemang, att de bryr sig om alla i stället för bara om sig själva. Jag vill gärna stötta dem på det sätt som jag kan; genom att blogga om det de gör. 

Tack till alla er som jobbar för utsatta grupper i vårt samhälle. Ni behövs idag. Mer än någonsin.

Jag har en dröm precis som Martin Luther King en gång hade. 

Jag har en dröm... att manifestationer som Välfärdsmanifestationen en dag inte längre kommer att behöva finnas.

Jag har en dröm... om ett samhälle där ingen människa känner sig utsatt, utstött, fattig eller utanför. 

Jag har en dröm... om ett medmänskligt samhälle för alla.

Det finns bara ett sätt att nå min dröm.

Tillsammans.



Nuvarande nätverk/organisatörer som samverkar:
SLUSSA
Solrosuppropet.se
Folkkampanjen för Gemensam Välfärd
6F – de sex fackförbunden m. Katalysator.
RESURS
FEDERATIONEN
Sociala Medborgargardet för alla rätt till Social trygghet
Dags – För Ny reform – nytt pensionssystem
Folkstorm mot Sociala försämringar
Nollvision i Vården
Utrota fattigdom – inte dom fattiga
Folkrörelsen mot Ekonomisk Utslagning




#bloggswe#svpol#val2014#socialpolitik 

onsdag 27 augusti 2014

P1 Tendens om ekonomiska vinnare och förlorare

P1 Tendens handlade idag om den förändring som skett i vårt samhälle de senaste 30-40 åren. Om hur synen på vinnare och förlorare förändrats till att den som är en "förlorare" får skylla sig själv.

I programmet intervjuar man dels en man som gett ut en bok med råd om hur man blir miljonär. Han menar att alla människor "som lägger manken till" kan bli ekonomiskt rika. Det handlar om att spara, att köpa sig ett eget boende, att satsa på aktier, anser han.

Sedan intervjuar journalisten i P1 Tendens en sjukskriven kvinna med små ekonomiska möjligheter. Kvinnan är född med ett genetiskt funktionshinder. Har två högskoleutbildningar, dels till civilingenjör och dels till förskolelärare. Fast när hon hamnar i arbete klarar hon inte den press som finns där. Hon blir sjuk och sjukskriven med allt vad det innebär.

Med inställningen att man får skylla sig själv för hur man har det, om man är sjuk eller utan arbete eller fattig, så behöver man inte heller bry sig om hur andra har det, är en av tankarna i programmet. Det är enligt mig en feg väg att gå för oss människor. Att inte våga se det mörker som finns för många av invånarna i Sverige. Att låta bli att göra något åt det. Att påstå att allt är individens "fel".

När vi i själva verket kan välja att se oss själva som många individer i ett gemensamt samhälle där vi alla blir vinnare på att ta hand om och lyfta varandra.

Att vi alla blir vinnare när vi tillåter varandra att prestera efter vars och ens förmåga och inte låter pengarna styra människan. Utan i stället hjärtat.

Ett hörvärt program som ger många tankar.


Lästips:

"LO: Svenskar riktar kritik mot sjukregler" (Expressen)
"Sjukförsäkringen, ett allt tydligare irritationsmoment" (Martin Mobergs betraktelser)


#bloggswe#val2014#socialpolitik#svpol

Rosen The Survivor

Minns ni den lilla krukrosen som jag hittade i en lövhög i trädgården tidigt i våras? Där låg den friskt grön. Fast att jag slängt den där och trodde att den skulle bli till jord i stället för till en ros.

Förundrad tog jag upp den lilla rosen, höll den i mina händer och gav den namnet "The Survivor", överlevaren.

Så här såg den ut när jag planterat den i ny kruka och gett den ny jord i våras:







Den var från början en liten krukros som jag köpte billigt i en mataffär. Den trivdes aldrig utomhus förra sommaren. Bladen blev gråaktiga. Blomknopparna torkade och slog inte ut. Den satte inte många knoppar.

Jag hade gett upp hoppet om den. Tänkte att den skulle få bli till jord i lövhögen under vintern i stället och slängde den där.

Fast så fel jag hade.

En hel lång om än mild vinter överlevde krukrosen.

När den fick bra jord att växa i, skydd mot regn och blåst, värme från solen och mycket ljus i uterummet, visade den en helt ny sida av sig själv. Den blommade upp. Satte mängder med rosa knoppar som blommade länge. Den blommade inte bara upp en gång. Utan hela två gånger.

Jag fick plantera om den en gång till i sommar. I en ännu större kruka. Med ännu mera bra jord.

Idag, den 28 augusti, är den cirka en halv meter hög. Full av knoppar. En del på väg att slå ut. En del i blom.




Den här hösten tänker jag inte slänga den på lövhögen.

Rosen lärde mig en läxa.

Jag ska i stället fortsätta att vårda den mycket ömt.

I förundran tappar jag andan inför hur det liv som får växa i rätt jord, på rätt plats skyddad för alltför kalla och hårda vindar, får vatten, näring, omsorg och omtanke, kan växa sig så stor, så stark, så vacker.

Det skulle ju vara konstigt om inte samma regel gäller också för oss människor.

Liv som liv.

Vi behöver ta hand om varandra för att vi ska växa till full blomning.

Istället för att tappa tron på varandra och slänga ut en del av oss i kylan. Utlämnade åt vårt eget öde.

Jag tror att det bor en ros redo att spricka ut i var och en av oss.


Maskros.

Likaväl som krukros.



Lästips: "Inte vart det direkt klarare, Reinfeldt" (Martin Mobergs betraktelser)


#bloggswe

måndag 25 augusti 2014

Barnen till de utförsäkrade, arbetslösa, sjuka och vräkta i alliansens Sverige

Det är så lätt att glömma de som inte har en röst. De som inte syns eller hörs. Till exempel barnen till många av de 86.000 utförsäkrade och sjuka så här långt under alliansens styre i Sverige.

Eller de 3.700 barn som vräkts i Sverige sedan 2007 trots "nollvisionen" på papper som barn- och äldreministern Maria Larsson, KD, skapade då.

Det är så lätt att glömma de osynliga.

Det är så lätt att glömma barnen.

Så länge det finns barn i Sverige som vräks, så länge finns här också barnfattigdom. Jag ryser när jag föreställer mig de tusentals barn som fått uppleva en vräkning sedan 2007. Vilka minnen bär de på resten av sina liv? Vilka bilder dyker upp i deras drömmar om nätterna? Hur mår de inuti sig just nu? En vräkning kan sätta spår i ett barn för resten av dess liv. Det är ett trauma, något som är omöjligt att förstå för ett barn.

Inget barn ska någonsin behöva uppleva en vräkning från sitt hem. Ändå har 3.700 barn i Sverige upplevt det sedan 2007. Det finns inga ursäkter för ett enda av de barnen som vräkts. Det måste gå att lösa på ett annat och humanare sätt när en familj hamnat i en så knepig situation att man beslutar om en vräkning.

Sedan tänker jag på barnen till de 86.000 utförsäkrade och till de långtidssjukskrivna. Hur många kan de vara? Hur har de det när mamma eller pappa först blir sjuk och sedan pressas ytterligare med att utförsäkras? Hur påverkas barnen av den negativa stress som den utförsäkrade föräldern lever med?

Det är så lätt att glömma de osynliga barnen. Vem räknar dem? Vem frågar dem?

Hur påverkas man som barn av att se sin förälder kämpa, trots sjukdom, för att få ekonomin att gå ihop? Hur mår man som barn inuti när kylskåpet är tomt? Hur stor växer sig klumpen i magen innan man brister? Hur länge orkar man bära sin aggressivitet, sin förtvivlan inuti sig innan den tar sig andra uttryck? Hur stort vuxenansvar tar man på sina barnaaxlar?

Alla barn är allas våra barn.


Jag vill leva i ett Sverige där varje förälder känner trygghet i att, oavsett hälsa eller ohälsa, oavsett arbete eller arbetslöshet, så finns där tillräckligt med pengar till det basalt viktiga i livet. En skälig och människovärdig inkomst också om man blir sjuk eller arbetslös.

Jag vill leva i ett Sverige där ensamstående utförsäkrade mammor slipper gå till kyrkan eller välgörenhetsorganisationer för att be om pengar till mat till sig själva och barnen. Vilket bland annat många diakoner i kyrkan vittnat om de senaste åren är vanligt i Sverige idag.

Trygga barn blir trygga vuxna som skapar trygga samhällen.

Alla barn har rätten att få leva i trygghet.

Det är politikernas mest viktiga uppgift att skapa förutsättningar för ett samhälle tryggt för alla.

Också för de osynliga barnen.

Nu är det knappt tre veckor kvar till valet.

Jag räknar dagarna.

Jag vill en förändring till en politik och ett samhälle där man tänker mer med hjärtat än med plånboken.

Det finns det som är mera värt än vilken budget som helst.

Det handlar om fördelningen av de pengar som finns i samhället.

Rättvisa.

Jämlikhet.

Solidaritet.

Medmänsklighet.

Minskade klyftor mellan människor. Och därmed också mellan barn.

Låt oss tillsammans bygga samhälle i stället för att rasera.






Lästips: "Nu räcker det med ökade klyftor" (Martin Mobergs betraktelser)



#svpol#val2014#socialpolitik