lördag 28 maj 2016

Vackert på kyrkogården

 
Jag var vid mammas grav idag tidigt på förmiddagen. Det fuktiga morgondiset gjorde att älvorna dansade över den lilla lugna sjön. Jag kände mig omfamnad av all den lummiga grönskan när jag gick gångvägen mot kyrkogården.

I prästgårdens trädgård intill kyrkogården blommade ett stort äppelträd sida vid sida med en väldig blommande kastanj. Vid minneslunden stannade jag till och fotograferade de överblommade fast fortfarande så vackra backsipporna. Tänk att överblommade blommor ibland kan vara minst lika vackra som när de blommar. Tänk om det är så med oss människor också? Vem kan veta. Kanske att ett minne av en människa ibland är som med den vissna blomman, vackrare än vad människan egentligen var? Kanske.



Almen som hänger tryggt vaktande med sin stora lövkrona över min mammas grav och andras gravar, blommade så rikt när jag var där. Så gudomligt vacker att känslorna överväldigade mig en stund. Jag stod där helt stilla länge och kände mig som ett med allt det vackra. Tacksam att få finnas med i skapelsen en sådan dag som idag.


torsdag 19 maj 2016

Liten fågels sång

Liten fågel
sjunger för mig nu

En vemodig ton

En längtans sång

Vibrerande i allt det
gröna, sköna

För genomträngande
för att vara obetydlig

Fågelkvitter
på nyutslagen gren

Berättar för mig,
när jag lyssnar noga

Om kärlek, liv och hopp


(Anna-Karin)

söndag 8 maj 2016

Solrosuppropet kämpar för höjd sjukersättning på Vänsterpartiets kongress

Carina Wellton med flera i Solrosuppropet kämpar för bland annat höjd sjukersättning för långtidssjukskrivna. Det är ett så viktigt arbete som de gör. Jag beundrar hur de orkar kämpa trots egen långvarig ohälsa.

Nu senast i helgen har Carina Wellton deltagit i Vänsterpartiets kongress och där lagt fram en motion för en mer rättvis sjukersättning.

Från Solrosuppropet.se:

"För två år sedan släppte Inspektionen för socialförsäkringen en rapport om utvecklingen av socialförsäkringsförmåner mellan 1992 och 2012.

Man jämförde utvecklingen med de som arbetar och har full arbetsförmåga och resultatet borde fått politiker att reagera. Medan en medelinkomsttagare under perioden fått sin reala disponibla inkomst ökad med 56,4 procent har den med sjukersättning fått sin minskad med 8 procent. Minskad!

Vänsterpartiet har i helgen sin kongress och där finns en motion av särskilt intresse. Ulla Andersson ger ett löfte.


Rapporten från ISF gav inga rubriker och det fick tyst passera, man kanske tänker att åtta procent mindre inte är så stor försämring? Men det är under en tid när alla andra fick plus och det var ju inte så att man gick bakåt från någon hög ersättning."

Ingen människa ska behöva bli fattiggjord för att man blir långvarigt sjuk. Det är ett mycket fattigt samhälle som gör så att sjuka människor blir ekonomiskt fattiga tycker jag. En utveckling mot allt mer ökade klyftor mellan människor vilket i förlängningen leder till ett konfliktfyllt och dåligt samhälle för oss alla.

Jag vill se en förändring och jag delar Solrosuppropets krav på höjd sjukersättning för långtidssjukskrivna.

Sverige har råd, helt enkelt.

fredag 6 maj 2016

Sanna vänner

För att få sanna vänner behövs att jag är sann med vem jag är och vilka värderingar jag har.

måndag 2 maj 2016

Framgång för mig

Framgång för mig är inte förmögenhet eller status eller makt. För mig är framgång att ha vågat. Att ha lärt mig något nytt. Vad jag gör med det jag lärde mig.

Bara jag själv kan veta och säga när jag är framgångsrik.

Framgång är att mogna som människa för mig.

Att gå framåt.

torsdag 21 april 2016

Tankar på min födelsedag

Häromdagen blev jag intervjuad och fotograferad utanför Ikea. Det var ett par studerande vid journalistlinjen från Södra Vätterbygdens Folkhögskola som intervjuade människor till den tidning de gör i slutet av läsåret.

Efter att jag svarat på frågan om hur jag tycker att Jönköping utvecklats, frågade de om mitt namn och ålder.

"Jag är 56 år några dagar till", svarade jag och skrattade.

"Det trodde jag inte, jag hade gissat på yngre", sa kvinnan som fotograferat mig och såg både förvånad och glad ut.

Det var ju roligt att få höra att kanske har jag så mycket kvar av barnasinnet i mig fortfarande att alla de åren jag nu samlat på mig inte alltid syns på utsidan. Eller så har vi bara så märkliga föreställningar i oss själva om hur en människa ska se ut och vara vid en viss ålder. Jag vet inte. Vad tror du?

Det är i alla fall alltid roligt att få en komplimang, så jag tackade och önskade dem lycka till med sina studier. Kände ett litet vemod i sanningens namn. För när jag mötte deras iver, nyfikenhet och entusiasm, så kände jag igen mig själv från den tiden när jag var den som intervjuade andra och älskade mitt jobb att möta människor i olika sammanhang och intervjua och skriva och jobba på en tidning. Så glad att den drömmen blev verklighet en tid i mitt liv, så glad och tacksam för det.

Livet är förändring. Precis som naturen där ute, förändras livet. Och också vi själva som den del vi är av naturen. Det bästa man kan göra tror jag är att acceptera att det är så som livet är. Inte försöka hålla fast det som är förbi. Även om det ibland är en process som gör ont när man egentligen vill hålla kvar de lyckliga stunderna för alltid. Att tillåta förändringarna att ske både i sig själv och runt omkring. Våga tro att varje förändring för med sig mognad. Antingen det är en förändring som skuggar livet eller lyser upp det ett tag. Våga lita till förändringens förmåga att flöda som vattnet i en bäck. Inte bli stillastående utan följa med genom krokar, över stenar och ibland som ett livets porlande vatten, bubblande av glädje och skratt.

Jag är så tacksam att jag vaknat till liv också idag. Jag är så glad och tacksam att jag fick se, just idag. att den lilla boken jag skrivit, "Omfamna livet", nu finns att låna på ännu fler bibliotek i Sverige. Det vågade jag inte tro när jag gav ut den. Men förunderliga portar kan öppna sig när man minst väntar det. Och kanske kommer jag en dag att ha kraften och lusten att sprida boken till ännu fler läsare. Att förverkliga ännu fler av de drömmar som jag har kring mina ord. Även om det inte just nu är tid för det. Också vilande drömmar är drömmar.

En annan sak som mognat fram i mig den senaste tiden är en stark känsla av att känna mig så nöjd med hur mitt liv blivit så här långt. Även om jag fortfarande brinner lika starkt som förut för rättvisa och minskade klyftor både ekonomiskt och på andra sätt mellan människor, så känner jag mig nöjd. Fast att sjukersättningen som jag får är under EU:s fattigdomsgräns. Därför att när jag hör andra som jobbat i hela sina liv, hör om vad de får i ålderspension (skamligt låga belopp många gånger), så känner jag att jag hade inte velat byta med dem. Jag hade inte velat jobba heltid, stressat på som jag gjorde då och därmed missat alla underbara stunder där jag haft massor av tid att vara med mina barn och deras vänner, kunnat ge min mamma så mycket tid för samtal och att vara tillsammans, tid för eftertanke kring mitt eget liv och mig själv, tid för att lära mig så mycket om livet och om vad det är att förlora hälsa och arbetsförmåga, vad det är att leva med kronisk smärta i 17 år,  som jag aldrig skulle lärt mig om jag jobbat för fullt och varit frisk och arbetsför hela mitt liv. Jag hade missat viktiga lärdomar om vad det kan vara att vara människa. Om mig själv. Så livet blev inte som jag planerade, tänkte och trodde. Men det blev ju faktiskt bra ändå. Så skönt att känna det i djupet av mitt hjärta.

Om jag skulle få välja så här i efterhand, så ville jag inte ha mitt liv annorlunda än hur det är idag. Mitt liv blev så som jag prioriterar i mitt hjärta. Först de jag älskar, relationerna, samtalen, tankarna och skrivandet om livets ljusa och mörka sidor. Sedan allt det andra. Det materiella, pengarna och statusen har inte haft så stor betydelse i mitt liv egentligen. Vare sig när jag var barn eller där jag är idag. Jag är mig lik inuti. Förmodligen kommer det materiella aldrig att ha särskilt stor plats inuti mig. Bara jag har så att jag klarar min ekonomi, balans mellan det som flyter in och det som flyter ut. Du får ändå ingenting ta med dig när du går, som Cornelis Wresjwiik sjunger så klokt. Men det du sått i ord och handling kan leva vidare mycket längre än du tror. Tror jag.

Så är jag 57 år nu. Det har varit en lång resa. Så lång och bitvis så tung och knagglig att ibland så undrar jag hur i hela friden jag ska orka leva kanske 30 år till eller mer om jag nu skulle få den chansen. Men jag tar en dag i taget. Gör min dag så bra som jag kan göra den med det jag har där jag är just nu. Så som jag vill leva numera.

Idag ska jag göra något roligt med mig själv. Jag får se vad jag hittar på.

Jag ska äta chokladbiskvi till kaffet.

Gå en promenad till skogen och plocka vitsippor.

Vara lat eftersom jag städade och höll igång för fullt igår.

Krama och pussa min älskade hund och kanske, kanske att jag får höra rösterna från dem jag älskar mest av allt i världen, mina döttrar. Fast att de inte bor hemma med mig längre utan i sina egna hem. Mina barn, den största gåvan livet gett mig. Förutom mitt eget liv.

Ta vara på dagen.

Den är min.

Och din.

onsdag 20 april 2016

Förhindra och lindra smärta i nacke, axlar och skuldror

Att ha ont i nacke, axlar och skuldror kallas "askungenacke" i tidningen Sunt Arbetslivs mycket intressanta och lärorika artikel "Stress utan pauser ökar risken för askungenacke".

Det som lindrar när man har den här sortens stressrelaterade besvär är att ta pauser ca en gång i halvtimmen. Att andas djupa andetag. Och lätt styrketräning 2-3 gånger per dag, några minuter åt gången. Att träna intensivt och ta i ordenligt korta stunder kan hjälpa. Det botar inte besvären, men gör att man får ökad livskvalitet och mindre smärta. Stretcha kan också hjälpa.

Själv så fortsätter jag att styrketräna med hjälp av gummibandsövningar en liten stund varje dag. Jag känner mindre smärta och får också lättare kontakt med när musklerna börjar bli trötta så att jag kan pausa i tid.

Yoga, lätt styrketräning och promenader är bra "medicin" för mig.


tisdag 12 april 2016

Förebygg utmattning

Någonstans på nätet som jag tyvärr inte minns var, läste jag de här punkterna för hur man ska kunna förebygga utmattning. Bra tips, tycker jag. Även om livet ibland faktiskt kör ihop sig så att man inte klarar att stoppa en utmattning i alla fall. Men tips värda att påminna sig själv om ibland när det är mycket stress.

Förebygg utmattning

1. Prioritera ditt eget välmående
2. Öva på att sätta gränser
3. Dra ner på arbetstakten

4. Be andra om hjälp
5. Slappna av och gör ingenting
6. Upplev natur, litteratur och musik

7. Träffa människor som ger energi
8. Sov så mycket du kan

torsdag 7 april 2016

Att skala av


Sedan en tid tillbaka har jag skalat av i mitt liv. Jag har skalat av mitt deltagande i sociala medier. Jag har skalat av min aktivitet när det gäller nyhetsrapporteringar till exempel.

Jag har varit så trött det senaste året. Kände att jag behövde gå "back to basics", till ursprunget. Till att "bara" vara människa. Göra det där vardagliga och strunta i resten. Se vad som hände med mig då.

Så, jag har promenerat i naturen. Lagat mat och ätit. Tagit hand om blommor och husdjur och dem jag älskar. Tagit hand om mig själv. Tvättat och städat. Rensat i röror här hemma. Lyssnat på musik. Lekt med min lilla hund och tränat med henne.

Jag har tränat styrka med hjälp av gummibandsövningar. Tränat yoga. Promenerat.

Tagit mig tid för andrum. Meditation och eftertanke. Sovit.

Ibland har jag gjort något spontant som jag har haft lust till. Åkt in till stan. Gått på fik. Shoppat något. Varit hos frissan och klippt håret, som jag gjorde igår och därför tog bilden på mig själv som ni kan se här ovanför det jag skrivit.

Jag har mått så bra i min frivilliga "time-out" från livet i sociala medier och från nyheter av alla de sorter.

Hur mycket jag kommer att vara närvärande här framöver vet jag inte just nu. Det får bli som det känns bra för mig.

Jag vill leva livet mera IRL än virtuellt, så som det känns just nu.

Ibland dyker jag upp här. Ibland pausar jag.

Jag ville bara berätta om min process. Varför jag inte är lika synlig här som förut.

Ta väl hand om er, alla vänner.

Gör det just ni känner att ni mår bra av.

Jag önskar er alla en riktigt skön helg!

Varm kram/
Anna-Karin

tisdag 5 april 2016

Första vitsipporna


Jag tog med mig Mimmi till Stadsparken. Släppte henne lös i hundhagen. Där försökte jag gömma mig för henne. Smita iväg, ta en annan väg, gömma mig bakom ett träd.

Men icke sa Nicke. Min lilla fina vovve håller full koll på sin matte. Vänder matte, ja, då vänder Mimmi. Försöker matte gömma sig, ja, då springer Mimmi efter sin matte. Precis som det ska vara med en matte och en hund.

Bland de bruna vissna löven på marken fick jag se de första vitsipporna denna våren.

Och solen bröt fram genom de grå molnen.

Värmen gjorde mig matt.