måndag 20 februari 2017

Stickar



Jag har börjat sticka igen efter att jag bröt axeln. Det går jättebra, så glad och tacksam för det. Tar mig tillbaka.

Det här ska bli en halsduk till en av mina döttrar. Den skulle hon fått i julklapp 2016. Förhoppningsvis blir den klar till hösten nu.

torsdag 9 februari 2017

Nöjd

Jag vaknar med en rejäl knak i nacken och nackspärr. Inte bästa starten på min dag. Men, men det är bara att acceptera och att försöka komma i rörelse.

Det ser grått och isigt ut därute. När jag ger mig ut med Mimmi känner jag att luften är mildare än jag trodde. Snön kramar under kängorna där jag går. Riktigt skönt ute idag. Inte alls lika isande kall vind som de senaste dagarna. Istället nästan vindstilla.

Till lunch gör jag äggröra med bacon. Så enkelt och så gott! Mimmi kommer och nosar när hon känner doften av bacon. Hon tittar intensivt på mig med sina vackra, kloka ögon.

Jag plockar in i diskmaskinen och sätter på den. Plockar undan lite saker som ligger framme. Skär om tulpanerna och sätter dem i friskt kallt vatten. Sopar upp lite grus i hallen.

Känner en stilla känsla växa fram i mig. Förnöjsamhet. Kanske ett gammaldags ord idag. Men känslan är densamma genom tidernas gång även om uttrycken för den kanske förändras. Att känna sig nöjd med de små tingen. Känna sig tillfredsställd med det som är i denna stund. En vila från jakten efter mer och mer som är så vanlig i vår tid.

Jag vilar i förnöjsamhet en grå februaridag.

tisdag 7 februari 2017

Lev i nuet


"Lev i nuet, vänta inte till imorgon; plocka livets rosor idag".

(Pierre de Ronsard)

torsdag 2 februari 2017

Pärlhyacinter





I köket står en kruka med ljuvliga ljusblå pärlhyacinter på arbetsbänken. Som alltid hemma hos mig efter jul. Jag älskar att se knopparna växa och slå ut.

På köksbordet har jag rent vita tulpaner i en genomskinlig vas. Inuti blommorna är det vackert gula fält. Sent igår kväll stod jag ett bra tag och bara tittade på tulpanerna, så vackra var de. Blombladen såg ut att vara av det finaste glansiga siden.

Hur skulle livet vara om där inte fanns blommor?

Särskilt den här tiden på året.

Och så länge de inte finns där ute i naturen eller trädgården än, kan man ju alltid njuta av dem på bilder, eller hur.


Här är några fler bilder på pärlhyacinter som blommat hos mig genom åren:














tisdag 31 januari 2017

Kört bil igen



Kört bil första gången sedan jag bröt axeln före första advent. Det gick hur bra som helst. Vilken frihetskänsla!

Det jublar i mig och jag vill skrika stora vårskriket! 

Så glad att få tillbaka kraften igen!

måndag 23 januari 2017

Bevara ljuset

När världen runt omkring mörknar alltmer är det viktigare än någonsin att bevara ljuset i mig själv.

Att sprida det vackra och handla i kärlek.

Och aldrig, aldrig tappa hoppet.

Känner livet

Snön har smält. Talgoxen sjunger vårdrill. Skatan letar grenar. Jag promenerar allt lättare och allt längre. Sover bättre och har mindre och mindre smärta från axeln. Även om det hugger till rejält ibland fortfarande så att jag tappar andan en stund.

Vardagen börjar fungera igen. Jag är så innerligt tacksam för det efter de senaste månaderna sedan jag bröt axeln.

Känner livslusten väckas till liv allt mer i mig medan dagarna blir allt längre och ljusare.

onsdag 18 januari 2017

För att förstå vad man har

Ibland måste man förlora något.

Åtminstone ett litet tag.

För att verkligen
djupt i hjärtat
kunna förstå
vad man har.

måndag 2 januari 2017

Läget nyårsafton


 Nyårsafton. Här är jag. Den brutna axeln värker fortfarande. Men jag är av med mitellan. Tränar rörlighet och styrka. Tur för mig att jag är en envis sort.

Ibland känner jag mig som en "stågubbe", en sån där leksak som man puttar omkull men ändå alltid reser sig upp igen. "Att vara stark är inte att aldrig falla. Att vara stark är att resa sig igen efter att man fallit."

onsdag 28 december 2016

Av med mitellan

Äntligen har jag sovit en natt utan mitellan sedan jag bröt min högra axel. Jag sov sex timmar i ett sträck och det var länge sedan jag gjorde det. Känns underbart att ha högra armen fri igen även om den är trött och gör ont ibland.

Jag gör sjukgymnastik tre gånger per dag för att få tillbaka styrka och rörlighet. Kan skriva på tangentbordet och för hand. Så många små saker som jag känner eufori över nu när jag återtar förmågan igen. Känner mig hoppfull även om jag är trött efter allt som har varit.