tisdag 25 augusti 2015

Tillit vägen till fred och styrka

Jag läste häromdagen en intervju med en man som forskar i konflikter. Varför konflikter uppstår i vår värld. Just nu forskade han kring hur det kommer sig att religiösa konflikter innehåller grövre våld än andra konflikter. Han är själv kristen och troende.

När det gäller anledningen till att konflikter uppstår, menade mannen i intervjun att det finns ett enda enkelt och tydligt svar på det. Brist på tillit. Till exempel om ett land börjar rusta upp med vapen så litar andra länder mindre på det landet. Tilliten brister. Och de börjar ofta själva rusta upp. Vilket i sin tur leder till en negativ spiral med tanke på en värld i fred.

Jag tänker att när tilliten brister är det läge för konflikter i alla relationer. Man mot man. Människa mot människa. Oavsett om det handlar om parrelationer, vänner, politiker och samhällsmedborgare, land mot land.

Några rader från en vän i cyberrymden i ett helt annat sammanhang berättade om en annan man som menade att det mest allvarliga i Sverige idag är att vi har tappat tilliten.

Tilliten till varandra, tänker jag. Tilliten till att där finns stöd för oss att få när vi är svaga, sjuka, barn eller åldrande på väg in i döden. Från andra människor. Från samhället.

Tillit bygger goda relationer. Tillit skapar goda, starka och fredliga samhällen.

Tilliten börjar i mig själv.

Att jag vågar känna tillit.

Trots vad som varit.

Trots vad som kanske är.

Att bygga tillit när den en gång brustit kan ta tid.

Ibland är det kanske inte möjligt och kanske också till skada för mig själv som människa.

Det är viktigt att lita till det jag känner i mig själv.

Tilliten till mig själv bygger tillit också till andra.

söndag 23 augusti 2015

Hela livet i en enda pelargon


Jag stannade upp när jag vattnade bland mina pelargoner idag. Den vackert rosa pelargonen visade mig så tydligt hur hela livet kan rymmas i en enda blomma, en enda pelargon.

Där är blommorna i full blom tillsammans med de som börjat vissna och de som tappar blad. Samtidigt ur plantan och ur jorden de nya knopparna. Redo att blomma. En tid. Innan det är dags för också dem att fälla sina blad.

Livet - förändring hela tiden.

Livet, allt annat än statiskt.

Det statiska är det döda.

Det levande är ständigt i rörelse och förvandling.

Hela livet i en enda pelargon ...

Så tacksam att kunna känna och uppleva det denna dag!

Så tacksam över min egen blomningstid, över de förändringar som sker inuti mig och vittnar om att jag är vid liv!

onsdag 19 augusti 2015

Lyckan

Lyckan ...

Fladdrar förbi ...

En sommarens sista fjäril

När jag minst anar den


(Anna-Karin)

måndag 10 augusti 2015

Trosa


Jag har varit på mini-semester bland annat i Trosa. Den lilla söta staden har jag drömt om att åka till i säkert 30 år utan att det blivit av. Det var värt den väntan, tro mig.

Att få vandra på små grusvägar längs med kanalen omfamnad av stockrosor och malvor i pastelliga färger och vackra trähus i olika nyanser var en njutning för både min kropp och min själ.

Jag besökte Marsipangården och åt underbar rödspätta på Fina Fisken.

I Trosa vill jag bo någon gång. Ett par nätter. Vandra på gruset. Sitta på en bänk i den lummiga grönskan och känna stressen rinna av mig.

Känna friden.









söndag 26 juli 2015

Mitt sätt att fira sommar denna sommar


I torsdags när jag läste om vilket busväder det skulle bli i helgen, bestämde jag mig för att åka till somriga ställen BUMS! Det här är för mig en sådan sommar att så fort solen visar sig och himlen är blå vill jag till de där ställena som jag bara kan besöka under sommaren.

Först ett besök i Rosariet där jag vandrade i magisk rosendoft bland de mest ljuvliga färger på rosor. Jag blev överväldigad över hur vackert det blommade där.

Sedan åkte vi till Gränna. Mimmi var med. Vi promenerade nere i hamnen. Vid ena sidan av stranden kunde jag kasta pinnar i vattnet till Mimmi. Hon var helt vild av glädje när hon sprang i och hämtade pinnarna. Fast hon är lite försiktig när det kommer vågor. Väntar på att de ska sjunka tillbaka så att hon kan ta pinnen från botten, min smarta lilla dvärgpudel.

Jag såg tre barn som badade. Ingen badsommar i år inte. Solen sken i alla fall så mycket att den värmde gott när vi åt lunch i hamnen.

Tillbaka i Jönköping igen stannade vi vid Café 93, Korskyrkans sommarcafé. Där var så lugnt och vackert vid Vätterstranden. Nästan ingen vind alls och stilla vatten jämfört med i Gränna där det var vågor. På stranden satt en del folk och hade picknick eller kaffekorg eller bara njöt av den vackra utsikten.

Sedan blev det en ny dag och ovädret drog fram över Sverige. I Jönköping hos mig märktes det inte så mycket. Mest en massa regn och att det kändes kallt och blåsigt och det blev väldigt mörkt ute. Jag såg en långfilm på kvällen.

I förmiddags bakade jag lite. Nyss när regnet höll upp en liten stund, plockade jag krusbär i trädgården. Då kände jag mig rik. Jag läste att krusbären är på väg att försvinna från trädgårdarna. Jag tänker ta hand om buskarna i min trädgård. Så mycket gott de har bjudit både mig och andra på under så många, många år.

En sån här sommar blir så annorlunda mot hur förra sommaren var. Det är märkligt hur vi människor påverkas av vädret, antingen vi vill det eller inte.

En stor fördel med en sval sommar tycker jag själv är att jag sover så gott om nätterna. Och då får jag mer kraft både till utflykter och att göra annat. Jag bläddrar i tidningar, promenerar, leker med Mimmi och läser böcker. Pysslar om mina blommor och pysslar om mig själv.

Det inglasade uterummet har jag också haft mycket större glädje av den här sommaren än den förra när det för det mesta kändes alldeles för varmt att sitta där. Nu är det precis lagom varmt där. Pelargonerna stormtrivs och är så vackra!

Oj! Precis NU tittar solen fram igen!

Dags för en liten utflykt till ett somrigt ställe kanske?

onsdag 22 juli 2015

Avstressande Qi-gong på sju minuter

På YouTube kan man hitta det mesta. Häromdagen hittade jag ett klipp med Qi-Gong-övningar på sju minuter.

Jag testade att göra övningarna på morgonen. Det har gett mig en skön lugn känsla inuti mig som hållit i sig hela dagen. Som att jag kommer in i den rätta andningen redan från starten på dagen.

Testa gärna du också om du vill. Känn alltid efter själv hur det påverkar just dig att djupandas och göra lugna långsamma rörelser. Det är inte självklart att det passar alla.

Det skulle vara roligt att få veta hur du upplever det. Berätta gärna!






måndag 20 juli 2015

Åtta förslag för att förebygga utmattning från forskaren Agneta Sandström

Utmattningssyndrom är något annat än depression läser jag om i en mycket intressant artikel i ETC.

Det är forskaren Agneta Sandström som berättar om hur utmattningssyndrom som den sjukdom den är påverkar våra hjärnor och vår funktionsförmåga. Hur mycket man läker efter ett utmattningssyndrom är individuellt. Vissa människor läker samman igen. Andra får kvarstående sårbarhet och blir aldrig helt återställda.

Här är Agnetas åtta förslag för att minska stressen i oss själva och därmed undvika att bli utmattade:

1. Inför sex timmars arbetsdag för småbarnsföräldrar

2. Individualisera och förläng föräldraförsäkringen.

3. Ge mer stöd till barn och föräldrar i dysfunktionella familjer.


4. Avskaffa de öppna kontorslandskapen och glasrummen som gör att alltför mycket händer i de yttre synfälten.

5. Se till att varje yrkesbefattning har tydligt avgränsade ansvarsområden.

6. Avskaffa det nya betyssystemet i skolorna som medför att en elev aldrig får svikta.


7. Ge mer stöd till ekonomiskt svaga grupper.

8. Chilla mera, man måste inte hela tiden jobba på att bli en "bättre människa".


(Källa: ETC)

söndag 19 juli 2015

Vems är ansvaret för att sänka sjuktalen i Sverige?

Annons från Ljusnan, lördagen 18 juli 2015

Bilden på en platsannons från Försäkringskassan som syns i sociala medier med rubriken "Vill du jobba för att sänka sjukskrivningstalen? Just nu söker vi en personlig handläggare ...", fick mig att börja fundera kring frågan om vem som egentligen har ansvaret att sänka de ökande sjuktalen i Sverige.

Har Försäkringskassan ansvaret för att sänka sjuktalen? För mig är Försäkringskassan en myndighet som bland annat ansvarar för sjukförsäkringen i Sverige. De ska se till att sjuka människor får den ersättning de behöver om de har rätt till ersättning och också att de får rätt ersättning enligt de lagar som gäller. OM det är så att Försäkringskassan har till ansvar att sänka sjuktalen, så är min tanke att man i så fall bör sluta att misstänkliggöra, pressa och stressa sjuka människor och i stället öppna sina hjärtan och börja lyssna på de människor som mår dåligt och också har intyg från läkare om att de behöver stöd i livet.

Ett sätt att få ned sjuktalen i Sverige som till största delen är på grund av psykisk ohälsa numera, tror jag är att sluta stressa sönder redan sönderstressade och i stället stötta och peppa och lyssna till den människa som mår dåligt. Det är min uppfattning om en väg mot ett friskare samhälle.

Vem kan mer ha ansvar för att sänka de ökande sjuktalen i Sverige? Individen, kan jag tänka. Vi har som vuxna människor så klart personligt ansvar för att ta hand om vår hälsa. Att motionera, leva hälsosamt, se till att få tillräcklig och god sömn, undvika alkohol och tobak, kunna sätta gränser så att vi inte kör slut på oss själva. Lämna allt som är destruktivt och söka det som får oss som människor att må bra. Fast om vi råkar ut för en bilolycka och blir totalförlamade över en sekund, har vi då ett personligt ansvar för vår hälsa? Eller om vi får cancer? En förlossningspsykos? Scizofreni, manodepressivitet?

Hur mycket av det vi kallar ohälsa är vi personligt ansvariga för? Kan vi kallas personligt ansvariga för genetiskt ärvda sjukdomar? Är vi personligt ansvariga för vilka vi valt som föräldrar och far- och morföräldrar innan vi ens föddes? Hmm ... intressant. Vad tänker du när du läser det jag skriver?

Vilket ansvar har arbetsgivarna för de ökande sjuktalen i Sverige? De extremt slimmade organisationerna. Anlitandet av bemanningsföretag i stället för att anställa egen personal vilket skapar enorm stress att leva i för de människor som jobbar som timanställda hos bemanningsföretag, tänker jag. Den ökade mängden arbetsuppgifter som lagts på varje individ att sköta genom årens gång. Jakten på vinster och kostnadseffektivitet in absurdum med minimerade möjligheter till pauser och andhämtning vilket gör att allt yngre människor hamnar i utmattning.

Kanske de borttagna eller mindre regelbundna hälsokontrollerna av anställda, vilket enligt den hjärtläkare som utredde mitt hjärta för några år sedan, var en väsentlig orsak till att allt fler människor idag i Sverige faller ner och dör knall fall i en hjärtinfarkt eller drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar.

Underanställning på arbetsplatserna i stället för överanställning som jag fick lära mig när jag läste Företagsekonomi tidigt 80-tal, var fullt normalt att ha på i alla fall större företag. Man överanställde personal därför att man visste att alla de anställda skulle aldrig kunna finnas på plats samtidigt en arbetsdag. Någon skulle vara sjukskriven. Någon skulle ha en anhörig som dött. Någon skulle kanske vara dagen efter. Därför att så är det att vara människa. Man kan ibland av olika skäl inte arbeta 100 %.

Ja, det där var länge sedan. Historia. Allt annat än hur samhällsandan är idag där vi människor ska vara robotar och fullt arbetsföra och helst mer än fullt arbetsföra 100 % och allra helst ännu mer än så och allra, allra helst ända in i graven.

Vilket ansvar har skolan för de ökande sjuktalen i Sverige? Dagisen? Barnavårdscentralen? När börjar en människas hälsa? När börjar en människas ohälsa? Hur påverkas människors psykiska hälsa av att vara i så stora grupper tidigt i livet att de inte känner sig sedda eller lyssnade till?

Vems är ansvaret för att sänka sjuktalen i Sverige? Ja, vems? Vad tänker du?

Kanske är svaret att det är allas vårt ansvar. Det är mitt ansvar lika väl som ditt. Det är samhällets ansvar och det är arbetsgivarnas. Det är vårdens ansvar och det är politikernas ansvar. Varje medmänniskas ansvar lika väl som mitt eget.

Allas vårt ansvar genom hur vi är mot varandra som människor. Hur vi möter varandra och hur vi handlar mot varandra. Och också hur vi är och vad vi gör med oss själva.

Och kanske är sänkta sjuktal då också Försäkringskassans ansvar. Där den intressanta följdfrågan då blir HUR det ansvaret ska visa sig i handling. Genom utförsäkringar, press och misstänkliggörande. Eller genom en tillräckligt trygg sjukförsäkring för den som behöver det och genom att lyssna in och göra bedömningar enligt det individuella behovet i stället för att hantera sjuka människor som att de alla hade samma behov för att läka samman så bra och så snabbt som möjligt igen.


Hur mycket nytt är det under solen egentligen? Den här bilden tog jag vid en allmosebössa utanför Medevi Brunn igår.
"Wänd ej kallsint bort ditt öga. Du som lycklig går förbi. Lägg din gåva häruti. Blott en skärf om än så föga. Minns att bifall från det Höga Skall din vedergällning bli! Allt hvad vi här kunna samla. Blir för Qvalets folk ett stöd. Sjuklingar i värk och nöd. Blinda som i mörkret famla, krymplingar bland barn och gamla. Söka helsan. Tigga bröd."

(Text från Alllmosebössa utanför brunnskällan från 1678, Medevi Brunn)


Lästips: "Försäkringskassan söker personal till att sköta stupstocken?" (Solrosuppropet)

"Försäkringskassan söker personal för att sköta stupstocken - del 2" (Solrosuppropet)

"Hög tid att diskutera den ökande sjukfrånvaron" (Försäkringskassan Press)

"DN, sjuktal och alliansens rehabkedja" (Kjell Rautio)

"Därför ökade sjuktalen på 90-talet" (Solrosuppropet)







söndag 12 juli 2015

Österlen i mitt hjärta


I helgen åkte vi en dag till Österlen och hälsade på min bror. Det blev en fantastisk sommardag. Nästan vindstilla. Ca 22 grader varmt, precis lagom tycker jag som inte är särskilt förtjust i temperaturer uppåt plus 30 grader.

Jag såg så många vackra vyer. Vallmo. Skånelängor. Himmel och hav.

Jag åt glass vid Sandhammaren och njöt av att se havet och den vita sanden.

Från Kåseberga promenerade jag upp till Ale Stenar. Utsikten där uppifrån får mig att tappa andan. Den stora stensättningen får igång min fantasi och jag skulle vilja ha en tidsmaskin som förflyttade mig bakåt många hundra år i tiden för att se vad som hände på den platsen då.

Det finns platser som lockat människor genom århundradena och ibland årtusenden. Vi små människor fortsätter att vandra dit. Till samma plats, år efter år. Generation efter generation. Vad är det som lockar oss? Något måste det vara som förenar oss alla. Förutom att vissa platser så klart varit intressanta ur försvarssynpunkt eller med tanke på möjligheten att kunna odla.

Ofta är det platser där naturen ger oss starka känslor, tror jag. Kanske känslan av att vara ett med naturen och att vi alla och allt hör samman oavsett vilken tid vi lever i.

Naturen som kraftkälla och tröst i tider av kris.

Som på Österlen för mig till exempel.





Vilken fantastisk idé! Att använda en gammal kökssoffa från en loppis till en stor planteringslåda. På Österlen kan man få se så mycket härligt som ger inspiration som jag tar med mig hem.

tisdag 7 juli 2015

Veckans tacksamhet


Puh en så VARM vecka det har varit! Jag känner att jag både är tacksam för värmen och samtidigt inte. Det blev liksom lite väl mycket på en enda gång och alltför häftigt. Fast ändå, tack för alla de ljuvliga varma sommarmorgnarna och sommarkvällarna.

Tack för sommarens första dopp och tack för det osinliga friska vattnet jag kan dricka direkt från kranen.

Tack för att jag inte behöver ligga på sjukhus eller är gammal och sjuk när värmeböljorna dyker upp.

Tack för alla fjärilarna och tack för paradisbusken och den vita gammaldags buskrosen i min trädgård.

Tack för Vättern där jag känner frid i själen heta sommardagar.

Tack till dig som mailade mig den vackra sången om Vättern som jag skriver in under fotot jag tog vid Vätterstranden i förrgår.

Förresten, tack till dig som tar dig tid att läsa i min blogg!





I EN BÅT UT PÅ VÄTTERN

Melodi: Jag har bott vid en landsväg. . .


I en båt ut på Vättern en högsommarnatt,
ser jag ljusen från stad och från by.
Där de glittrar på vattnet en guldton så matt,
under natthimmlens mörkblåa sky.

Över granar och fur likt en skyddande mur,
höjer Huskvarnabergen en mäktig kontur.
I en båt ut på Vättern en högsommarnatt,
ser jag vågorna leka tafatt.

Här är lugn, här är frid, ingen oro och strid,
som de dagar då Rumlaborg fanns.
Mod och storvulne män, fanns här då, finns här än,
som då gjorde att storsegrar vanns.

I en båt ut på Vättern en högsommarnatt,
som ett pärlband ses Munksjöns neon.
Och i väster syns Stadsparken dunkel och matt,
det hörs avlägsna ljud därifrån.

Uti strandvass och gräs, på ett mörkskuggat näs,
susar vinden som kommer ifrån Vättersnäs.
I en båt ut på Vättern en högsommarnatt,
då känns livet så fritt och så glatt.

När det ljusnar i öst, spänner fågeln sitt bröst,
i en lovsång till Skaparens pris.
Som bland allting så skönt, här sin gärning har krönt,
med natur på en Smålännings vis.

I en båt ut på Vättern en högsommarnatt,
sedan Jönköpingsbon gått till ro.
Kan man höra på avstånd ett klingande skratt,
under stjärnhimmlens gnistrande bro.

Sakta gungar vår båt, på sin självtagna stråt,
när i Friaredalen nån spelar en låt.
I en båt ut på Vättern en högsommarnatt,
är du Jönköpings skönaste skatt.