Bottenrekord i sex när det gäller Sverige

Bottenrekord, nu har vi i Sverige mindre sex än någonsin, läser jag i dagens Aftonbladet. Ännu ett bevis på vad den ökade stressen i samhället gör med oss som människor, tänker jag.

Negativ stress stänger av oss känslomässigt som människor. Vi blir robotar som prioriterar på ett helt annorlunda sätt än vad man gör som människa. Negativ stress gör att vi reagerar som att vi är i krig. Och vem känner lust och längtan att ha sex, intimitet och närhet om man befinner sig i ett krigstillstånd inuti?

Sex är för mig detsamma som närhet. Allt från en smekning, en kram till ja, du vet vad.

För mig är sex livsviktigt för att jag ska må riktigt bra som människa. Att ha lust är för mig att ha lust till livet. Och till människorna.

Lust och sex gör mig glad, lycklig och vacker. Varm i hjärtat och jag blir mer kärleksfull mot alla människor i min närhet. Som ett lyckopiller inifrån mig själv.

Också ett hälsopiller, därför att sex ger bättre immunförsvar. Det är inte skälet för mig att ha sex, fast en positiv "bieffekt". 

Jag känner igen mina egna tankar redan för 20 år sedan i det som det står om i tidningen idag. 

Jag är sorgsen över att se utvecklingen i vårt samhälle. 

Samtidigt är jag glad att man ÄNTLIGEN börjar att skriva om det och lyfta frågan högt. Vad negativ stress gör med oss människor. Den negativa stressen i vårt konsumtionssamhälle innebär ett reellt utrotningshot mot människan. 

Det är hög tid att vi inser det och själva tillsammans med politiker och arbetsgivare skapar ett samhälle som får människor att växa, frodas och ÄLSKA!

Mer närhet till svenska folket!

Det är ett val vi kan göra som människor.

Det handlar om prioritering. 

"Sluta jobba och älska istället".

(Sagt av klok kille på 6 år. Kanske en blivande relationsexpert?)
 
Vad tror du anledningen är till att vi i Sverige idag har mindre sex än någonsin?

Och hur kan vi förändra utvecklingen till ett mer kärleksfullt samhälle med mer närhet? 



P.S. Att inte känna lust kan så klart också ha rent fysiska orsaker. I vissa fall bero på sjukdom. Eller vara orsakad av medicin.


Mer att läsa:

"Att inte ha lust är ett tecken på fattigdom - hur rika vi än må vara". (Aftonbladet)

"Minskad sexlust en politisk fråga" (Eva Franchell)

"Familjen Andersson: Allt ska hinnas" (Aftonbladet)

Ljuvlig kväll

 

Efter en mulen och ibland regnig dag, njöt jag i uterummet ikväll med min katt och lilla Mimmi.

Det var ett så vackert ljus. Blommande hägg och körsbär.

Jag gick ut i trädgården och fotograferade solnedgången.

Det känns som att jag vill spara ögonblick för ögonblick.

En dag i taget.

Ett ögonblick i sänder.

Upploppen i Stockholms förorter

Det som händer i Stockholms förorter nu, anade jag redan för flera år sedan att det skulle hända.

Ökade klyftor i ett samhälle leder till konflikter mellan människor. Vill vi verkligen ha ett konfliktfyllt Sverige?

Det enda vägen till ett samhälle värt namnet, är att minska klyftorna mellan människor. Att brygga broar mellan människor i stället för djupa vallgravar.

Det är min övertygelse.

Det går att förändra. Fast tar tid så som Sverige ser ut idag.

När tilliten i ett samhälle kollapsar blir det så som vi nu ser hur det är i Stockholms förorter.

Det är en tragisk utveckling som vi alla behöver hjälpas åt för att vända.

Jag har inte bott i Husby. Fast jag har befunnit mig som barn bland fattiga människor. Levt tillsammans med andra fattiga i ett område som byggdes till stor del för de som hade det sämst ställt. Bidragsberoende. Arbetslösa. Sjuka. Jag har varit i en mycket utsatt situation som barn där allt kunde gått snett för mig.

Vad var det som gjorde att inte jag kastade sten eller satte bilar i brand i protest mot hur jag och min familj hade det, frågar jag mig själv? 

Kanske för att min mamma höll mig hemma. Förbjöd mig att gå till ungdomsgården. Kanske för att jag flydde in i böckerna och musikens värld i stället. Kanske för att jag skrev ur mig min ilska som jag kände när jag höll på att drunkna i förtvivlan och vanmakt över vår familjs situation. 

Kanske för att jag drömde om en bättre framtid för mig och min familj en dag. Kanske för att jag planerade för det och pluggade för att kunna studera och skaffa mig ett yrke. Kanske för att jag hade ett språk att få ur mig det jag kände? Jag vet inte. 

Vi är alla olika som människor. Samtidigt är vi alla också väldigt lika som människor. De "goda" och de "onda" krafterna finns i oss alla. 

Aggressiviteten och besvikelsen som de unga i Stockholms förorter visar utåtåtriktat vände jag inåt mig själv i stället, periodvis, tror jag. Så småningom blev den aggressiviteten inuti mig själv till ångest. Vilket på längre sikt ledde till min utmattning och min långa sjukskrivning. Vilket har varit en dyr historia både för mig själv, min familj och inte minst samhället. 

Allting har en början ... Allting har ett pris ...

Jag vet inte vilket som är bäst. Aggressivitet som man vänder utåt eller in mot sig själv. Aggressivitet är aldrig något bra, även om vi alla har den känslan som människor. 

Jag tror i alla fall att det allra bästa är att vi vuxna människor skapar ett samhälle som är tillräckligt gott för ALLA människor, stora som små. Att vi stöttar de människor som har det tufft. Att vi skapar ett samhälle där vi kan känna oss trygga och känna tillit också om vi faller. 

Så ser inte Sverige ut idag. Bevisen blir bara allt tydligare och allt svårare att dölja.

Jag försvarar inte på något sätt att man gör en brottslig handling. 

Fast var finns egentligen sanningen om det som sker i Stockholms förorter, undrar jag?  Och lösningen?

Kanske någonstans inuti oss själva.  

Ända sedan bränderna började i Husby har jag funderat över varför inte Fredrik Reinfeldt dykt upp och satt ner foten mot våldet där så som han, förvånande nog, gjorde när det gällde hoten inom Djurgården.  

Har våldet i Husby mindre värde än hoten inom Djurgården för Sveriges statsminister? Eller kan det vara så att Fredrik Reinfeldt använder sig av härskartekniken osynliggörande när det gäller Husby och de andra förorterna kring Stockholm? För att på så sätt hoppas på att i lugn och ro få fortsätta att medvetet nedmontera det före detta välfärdssverige?

En statsminister som gör skillnad på människor skapar inget förtroende för mig. 

Demokrati innebär att alla människor har samma värde.




Lästips:

"Känns som ett krig" (Aftonbladet) 

"Så säger de andra partiledarna" (Aftonbladet) 

"Så löser man inte integrationen" (Aftonbladet)

"Ett gigantiskt misslyckande" (Lena Mellin, Aftonbladet)

"Söderbor ser inte problemen i Husby" (Peter Kadhammar, Aftonbladet)

"Det har blivit värre i Husby de senaste åren" (Dagens Nyheter)

"Brist på mening i tillvaron är en riskfaktor" (Dagens Nyheter) 

"Reinfeldt: Husbyborna måste visa att de accepterar inte detta" (Dagens Nyheter)

 

Första svenska jordgubbarna

Tjejen som sålde svenska jordgubbar utanför Ica Maxi idag hade stora vantar på sig.

Runt omkring gick folk i sina vinterjackor igen.

Vinden var kall. Dimman fick det att bli så mörkt att det kändes som höst.

Fast jag köpte mig en liten "låda" sommar för 45 kronor.

De första svenska jordgubbarna för mig i år.

Odlade i Helsingborg. I växthus.

Gott!

Ulf Kristersson: "... avveckla välfärdsstaten"

Citat ur Ledarbloggen (Daniel Swedin) i Aftonbladet idag:

"Men vi kan ju sluta med ett litet historiskt citat. 1990 var Ulf Kristersson MUF-ordförande och var drivande i att förnya ungdomsförbundets idéprogram. Samma år skrev han följande i Svensk Tidskrift:
”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten.”
Ack detta samförstånd."
Daniel Swedin

Trädgårdsergonomi

Idag har det åskat halva dagen i Vätterbygden. Allt regnet och diset som uppstår här när den varma luften möter kylan från Vätterns vatten, får ogräset att växa så det knakar.

När jag försöker att rensa lite i rabatten så knakar det i min rygg rätt som det är.

Precis vartenda år likadant. Aj så ont det gör efteråt ...

Fast idag kom jag på att googla på "ergonomi trädgårdsarbete".

Och titta vilka bra tips jag hittade: "Trädgårdsergonomi"!

Nu ska vi se om inte jag slipper att knäcka till ryggen på ett tag.

Att pausa i trädgårdsarbetet är också något som jag ständigt påminner mig själv om.

Nu ska jag stretcha ryggen. Bakåt.

Min artikel i Newsmill - psykisk ohälsa och sjukskrivningar

YES! 

Min artikel som jag skrev så fingrarna glödde är 1:a på Newsmill idag!

Välkommen att läsa och om du känner för det att dela det jag skrivit. 

Jag skriver för att synliggöra det som sker i Sverige idag. 

Från hjärtat/
Anna-Karin


P.S. Min artikel handlar om mycket mer än vad rubriken säger. Mitt eget rubrikförslag till artikeln var "Ett sjukt samhälle skapar sjuka människor". 


Lästips: "Klyftorna i samhället växer, allt fler utförsäkras ..." (Martin Mobergs blogg)


 

Utförsäkringen del 2 - svar från de politiska partierna

Det som hänt sedan förra gången jag bloggade om vad de olika riksdagspartierna svarat mig på min fråga till dem om systemet med utförsäkringarna är bland annat att Gustav Fridolin, Miljöpartiet, gillat min länk till mitt blogginlägg i sin logg i Facebook.

Oavsett vilket parti det handlar om så värdesätter jag att man får respons tillbaka som "vanlig människa" från en politiker. Det är viktigt i en demokrati.


Frågan/frågorna som jag ställt till de olika partierna är:

"Vill (politiskt parti) behålla systemet med utförsäkringar?

Om inte, när och hur kommer systemet med utförsäkringar att tas bort?"



Den 7 maj svarade Nya moderaterna mig så här via mail:

"Hej Anna-Karin och tack för ditt mejl.

Du kan läsa om vår inställning i frågan nedan:

http://www.regeringen.se/sb/d/13726/a/200261

Med vänlig hälsning,

Andreas

Väljarkontakter

OBS! svar kan ej skickas till denna adress, för att ställa ny fråga mejla till: info@moderat.se

nya moderaterna

Box 2080

103 12 Stockholm

08-676 80 00

www.moderat.se

info@moderat.se"

Länken som Nya moderaterna hänvisar mig till är en text till en debattartikel till DN den 27 september 2012. Alltså en cirka ett år gammal artikel. Där står det följande:

"Debattartikel

DN-debatt 27 september 2012
Ulf Kristersson, Socialförsäkringsminister

Sjukförsäkringsreformen var nödvändig och riktig

Nya siffror. För två och ett halvt år sedan lämnade 14.200 personer sjukförsäkringen. De hade nått den så kallade bortre gränsen för sjukpenning. I dag är nästan 3.500 av dem tillbaka i arbetslivet. Med de gamla reglerna skulle de ha förblivit sjukskrivna, skriver socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M).

Jag är övertygad om att sjukförsäkringsreformen som genomfördes 2008 var viktig och riktig. Reformen var nödvändig eftersom alldeles för många var sjukskrivna orimligt länge och slogs ut permanent i förtidspension. Den stod upp för den urgamla svenska arbetslinjen: Den som kan arbeta och försörja sig själv ska också göra det. Bara så får vi resurser att stötta dem som inte kan arbeta.

Nu fyra år senare finns sammanställd kunskap som också i siffror visar att sjukförsäkringsreformen fungerar och har gett långsiktigt goda resultat.
Den gamla sjukförsäkringens allvarligaste brist var att den saknade tidsgränser för hur länge man kunde få sjukpenning. Sjukskrivningar drog ut på tiden och försämrade rehabiliteringsmöjligheterna. Kärnan i reformen är fasta tidsgränser för prövning av arbetsförmågan.
I "rehabiliteringskedjan" ligger den viktigaste gränsen vid ett halvårs sjukskrivning. Då prövas förmågan att trots hinder i nuvarande arbete i stället jobba med något helt annat. Den längsta tiden man normalt kan få sjukpenning är två och ett halvt år. Därefter utreds arbetsförmågan hos Arbetsförmedlingen. Om man fortfarande inte kan arbeta, får man återvända till Försäkringskassan med sjukpenning.
Nu i dagarna kommer de första personerna att för andra gången nå den bortre gränsen för sjukpenning. De lämnade sjukförsäkringen i början av 2010 och återvände efter en tid hos Arbetsförmedlingen. De har sedan varit sjukskrivna i två och ett halvt år och nu väntar en andra arbetslivsintroduktion. Under hösten och vintern kommer cirka 2.000 personer att lämna sjukförsäkringen för andra gången.
Detta kommer säkert på sina håll att kritiseras som "meningslös rundgång", men min bild är den motsatta. Att så pass få personer lämnar sjukförsäkringen en andra gång är en framgång. Att inte ge upp hoppet om människors arbetsförmåga bara för att de varit borta länge från arbetsmarknaden är att visa respekt för hur tuff resan tillbaka är.
De 2.000 som nu lämnar för andra gången är en liten minoritet av den större grupp som lämnade sjukförsäkringen vid årsskiftet 2009/2010. Socialdepartementet presenterar i dag en analys där vi har samlat vad vi vet om de totalt 14.200 människor som för två och ett halvt år sedan lämnade sjukförsäkringen. Man slås då av att hälften av dem inte längre finns i sjukförsäkringen alls, varken som sjukskrivna eller med förtidspension. Anmärkningsvärt många arbetar. Enligt Arbetsförmedlingen arbetade i maj 2012 knappt 3.500 personer som har deltagit i arbetslivsintroduktionen.
Försäkringskassan har nyligen studerat inkomsterna under 2010 för den gruppen och det visar sig att redan under det allra första året var de samlade arbetsinkomsterna 50 procent högre än under året innan de lämnade sjukförsäkringen. Fler hade alltså arbetsinkomster och den genomsnittliga inkomsten var högre. Särskilt intressant är att bland dem som valt att inte gå till arbetslivsintroduktionen hade mer än var tredje en arbetsinkomst på över 200.000 kronor.
Utöver de som har kommit tillbaka till arbete är ännu fler nu närmare arbetsmarknaden. Det handlar om drygt 4 100 personer som studerar, är i arbetsmarknadspolitiska program eller är öppet arbetssökande. Och tvärtemot vad som ibland sägs, visar studier från både Försäkringskassan och SKL att bara 1-2 procent av dem som lämnat sjukförsäkringen har blivit beroende av socialbidrag.
Den andra hälften av de 14.200 har på olika sätt återvänt till sjukförsäkringen. De har antingen åter fått sjukpenning eller nu beviljats förtidspension. Men gruppen återvändare minskar över tid. Att en gång ha återvänt till sjukförsäkringen betyder inte att vägen till arbete är stängd för gott. Av alla som har återvänt är det bara 2.000 personer som nu lämnar sjukförsäkringen en andra gång. De andra har antingen avslutat sina sjukfall inom tidsgränserna eller fått förtidspension. Faktum är att nästan hälften av de återvändare som lämnar sjukpenningen gör det av andra skäl än förtidspension.
Nu är detta personer som i snitt har varit borta från arbetsmarknaden i 11 år. Efter så lång tid går det inte snabbt att komma tillbaka. Men sjukförsäkringen är inte längre en välfärdspolitisk återvändsgränd.
Av de totalt 65.000 som sedan reformen har nått den bortre tidsgränsen har över hälften - 35.000 - helt lämnat sjukförsäkringen. Många har återgått i arbete men alla har påbörjat den mödosamma vägen tillbaka. Med de gamla reglerna skulle de ha förblivit sjukskrivna. Många har fått kämpa hårt för att bryta denna passivisering.
I början av 2000-talet ökade sjukfrånvaron i Sverige till en av världens högsta. Mediantiderna för sjukskrivningar var i samtliga dia­gnosgrupper, från depressioner till benbrott, oförklarligt längre än i jämförbara länder. Var åttonde person i arbetsför ålder - över en halv miljon svenskar - hade förtidspension. Detta äventyrade Sveriges långsiktiga möjligheter att ge stöd till dem som bäst behöver det.
Det är svårt att genomföra stora sociala reformer som berör många människor. Några riskerar att hamna i kläm och det är viktigt att vara lyhörd. Men med sjukförsäkringens framgångar som grund är det nu hög tid för Sverige att ta sig an nya utmaningar:
Varför ökar den psykiska ohälsan så kraftigt, inte minst bland unga? Varför är kvinnor betydligt mer sjukskrivna än män? Och vad kan vi göra för att barn i familjer med långa sjukskrivningar inte själva ska växa upp till ett liv i utanförskap? Det råder ingen brist på stora framtidsuppgifter för oss som arbetar med svensk välfärdspolitik.

Ulf Kristersson, socialförsäkringsminister (M)"



Folkpartiet skickade jag ett nytt mail till och bad om ett rakt ja eller nej på min fråga till dem efter deras luddiga svar till mig. Den 8 maj fick jag svar från dem via mail:

"Natalia Rylander

MAY 08, 2013  |  10:09AM CEST

Hej Anna-Karin,

Jo, vi vill ha kvar gränsen för när man blir omförsäkrad. Däremot finns naturligtvis möjligheten för dem som är väldigt sjuka att stanna kvar i sjukförsäkringen. Viktigt också att tydliggöra är att Arbetsförmedlingen ska anpassa den verksamhet som man har under arbetslivsintroduktionen till den omförsäkrades hälsotillstånd. Många är oroliga för de fasta tidsgränserna, men för de flesta har det varit viktigt med dessa hållpunkter. Tidigare kunde sjukförsäkringen bara löpa på utan att vare sig arbetsgivare, försäkringskassan eller den sjukskrivne behövde fundera på hur situationen skulle kunna lösas. Därför är vi postiva till dem. Dessutom är det också vanligt att man efter genomgången arbetslivsintroduktion går tillbaka till sjukförsäkringen. Det ska, tycker vi, inte ses som ett misslyckande. Alla måste ges den tid de behöver för rehabilitering och tillfrisknande.

Med vänliga hälsningar
Natalia Rylander
Politisk Sekreterare (FP)
_________________________________
Folkpartiet liberalernas riksdagskansli
Riksdagen, 100 12 Stockholm"

I och med det här svaret ändrar jag min tolkning i förra blogginlägget till att också Folkpartiet är för systemet med utförsäkringarna.

Och att Nya moderaterna säger ja till systemet med utförsäkringarna är tydligt.


Från Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna har jag, trots påminnelse, inte fått något svar. Det är mycket dåligt tycker jag av riksdagspartier.

Fast att inte få ett svar är också ett svar för mig. Det säger något om den som man har ställt frågan till.

Fortsättning följer eventuellt.

Se även:

"Utförsäkringarna måste bort!" (Dagens Arena)

"Kjell Rautio, LO: Sjukförsäkringsfrågan är brännhet!" (Dagens Arena)

"Sjukförsäkringen har blivit ett hån" (Aftonbladet)

"Var finns solidariteten?" (Dagens ETC)

"Jonas utförsäkrades trots att han var sjuk - fick leva på 3500 kronor" (Nyheter P4 Sjuhärad)

"Färre nekas sjukersättning" (DN)

"... Agenda om det som sades och inte sades om Vi och dom Sverige 2013" (Martin Mobergs betraktelser)

"Sjukt och cyniskt ... " (Martin Mobergs betraktelser)

"Börserna stiger med nya rekord" (Sveriges Radio)

Första körsbärsblommorna

 

Igår kväll hände det. De allra första blommorna i körsbärsträdet i min trädgård slog ut. Mirakel! Alltid denna känsla av mirakel när jag ser körsbärsträd blomma.

Jag skulle kunna skriva en lång, lång berättelse om varför just körsbärsträdet betyder så mycket för mig i mitt liv. Kanske gör jag det en dag. Men inte idag. Idag ska jag njuta av blommorna som bara blir fler och fler för att till sista täcka hela trädet. Som den vackraste brud i min trädgård står hon där, trädet.

Jag önskar att solen ska skina. I alla fall vissa stunder. Och om inte den gör det, så tänker jag ändå göra precis som jag alltid brukar göra; sätta mig intill trädet med de vita, doftande blommorna som mitt tak och fika.

Antingen det blir i sollinne eller täckjacka så ska jag göra det.

Det är något som jag brukade göra varje försommar med min mamma. Fast nu är hon inte längre där som förut intill mig. I stället för att fika och prata med henne om allt det vackra runt omkring oss, sitter jag själv och pratar ibland med mig själv eller med Mimmi om det vackra i naturen.

"Fäst aldrig lyckan vid något som du kan förlora" (fritt översatt från C S Lewis).

De orden läste jag igår på nätet och de fick mig att fundera. Vad är lycka som jag inte kan förlora?

Naturen, kom svaret inifrån mig själv.

Vad är lycka som man inte kan förlora för dig?

Sjukregler för psykisk ohälsa ska ses över

Allt fler drabbas av psykisk ohälsa i Sverige. Nu har regeringen gett Inspektionen för socialförsäkring i uppdrag att utreda varför det är så och vad man kan göra åt det, läser jag i nyheterna idag.

Sent ska syndaren vakna, tänker jag, med viss skadeglädje i rösten.

Om Inspektionen för socialförsäkring frågar mig vad det beror på, så svarar jag att ett sjukt samhälle skapar sjuka människor. Och alldeles särskilt psykisk ohälsa hos människor. Ett otryggt samhälle skapar människor som mår dåligt. Ett samhälle där man pressar människor till bristningsgränsen skapar ohälsa. Både fysisk och psykisk.

Ska det vara så svårt att förstå det? Att det är regeringen själv och den politik och de beslut som fattas i Sverige idag som skapar hur människor mår? Lite självreflektion skulle knappast skada Alliansen.

Politik handlar om att skapa ett samhälle.

Hur människorna i samhället mår är ett svar på hur bra eller dålig politiken är för människorna.

Att reagera med psykisk ohälsa i ett sjukt samhälle är snarare ett tecken på friskhet än sjukdom.

Allt handlar om att börja i rätt ände.

Fatta beslut som får människor att känna trygghet, tillit och att de behövs, vill jag säga till politikerna som styr Sverige idag.

Fast jag tror att det behövs en helt ny politik i Sverige idag. Så fjärran från Alliansens som det bara går att komma.



Mer att läsa från nyheterna idag:

"Fler unga med förtidspension tar sina liv"

"Kraftigt ökad risk för självmord bland unga med aktivitetsersättning" 

"Psykiskt sjuka ska spotta i nävarna" (Aftonbladet)

"Dagens Sverige gör unga sjuka" (Aftonbladet)

"Experten: Det är fullständigt vansinnigt" (Aftonbladet) 

"Kjell Rautio (LO): Ulf Kristersson, en "superöverläkare" som skjuter från höften" (Dagens Arena) 

"En ohälsosam statistikrelaterad politisk panikångest" (Kjell Rautio, LO-bloggen)

"Psykiskt sjuka kan ordineras att gå till jobbet" (DN)

"Klyftor växer snabbast i Sverige" (Svenska Dagbladet)

"Psykiskt sjuka kan tvingas till jobbet" (Aftonbladet)

"Monica Armani: Rehabilitering är vad som behövs, inte arbete" (Aftonbladet)

"Ojämställdhet tills döden skiljer oss åt" (Expressen)

"Nä du Kristersson, inte ska de psykiskt sjuka tvingas ut i arbete..?!" (Bloggen Martin Mobergs betraktelser)

"Varför kampen mot Fas 3 och sjuka sjukförsäkringen måste fortsätta" (Bloggen Martin Mobergs betraktelser)

"Ungdomar en oprioriterad grupp" (Bloggen Annarkia)

"Jag ser många som ligger nära gränsen" (DN)