fredag 24 oktober 2014

Sjukersättningen höjs till 64,7 % i budgeten - små smulor som bör bli mer

Gränsen för fattigdom har EU satt till 10.800 kronor brutto. Många med sjukersättning i Sverige har idag cirka 6.000 kr brutto. De flesta kvinnor.

Själv har jag ca 9.000 kr/månad. Brutto. En del av den summan kommer från Alecta.

Så enligt EU är jag fattig.

Att vara "fattig" ekonomiskt betyder inte att man är fattig i övriga sammanhang.

Man kan vara rik på andra sätt i stället. Rik inuti. Rik på vänner. Rik på visdom och kärlek. Rik på erfarenheter. Rik på ord och berättelser.

Jag tror att det är viktigt att inte låta andra definiera om man själv är fattig eller inte. Och att aldrig känna skam över sin ekonomiska situation.

Så klart är det viktigt att man sätter en gräns för vad som är fattigdom politiskt och samhällsekonomiskt. För att skapa ett bra samhälle för alla.

Det finns inga motsatser i det.

Samhällsekonomiskt vill jag se ett lägsta tak i sjukersättningen. Det skulle minst ligga på gränsen för fattigdom enligt EU tycker jag. Sjukersättningen ska också följa löneutvecklingen i samhället anser jag.

I budgeten som regeringen la fram igår höjs aktivitets- och sjukersättningen till 64,7 % i stället för som idag 64 %. Det är små smulor. Fast ändå en höjning för den enskilde och åt rätt håll för ett jämlikt samhälle.

För den som har en mycket låg inkomst kan också små smulor göra skillnad.

Det är trots det en bra bit kvar tills dess att en människa med sjukersättning i Sverige hamnar ovanför gränsen för fattigdom enligt EU.



Lästips:

"Här är regeringens höstbudget..." (SVT)

"Politik är inte bara käbbel" (Aftonbladet)

"Skatteklyftan mellan sjuka och friska" (Kjell Rautio)




#svpol

onsdag 22 oktober 2014

Mimmi 3 år

Min älskade lilla Mimmi på sin 3-årsdag idag.

Medicinsk yoga efter zumban

I somras tränade jag zumba ett antal gånger för första gången i mitt liv. Det gjorde mig glad och jag var i en grupp med härliga, glada människor.

Jag fortsatte några gånger med zumban in på höstträningen. Kände ganska snabbt att tempot var högre nu än tidigare. Jag fick mer besvär än vanligt från min skada i nacken. Det kändes trist. Trist att ibland inse att man får avstå från saker som gör att man blir glad på grund av en skada eller sjukdom.

Efter att jag funderat bestämde jag mig för att byta ut zumban mot medicinsk yoga. Yogan har hjälpt mig genom åren att känna mindre smärta och att bli starkare både fysiskt och psykiskt och också mer kreativ.

Jag tränar yoga till och från själv hemma. Nu längtade jag efter att yoga tillsammans med andra. Och att kanske också lära mig nya saker i yogans värld.

Redan efter det första passet kände jag så stor effekt både fysiskt och psykiskt att jag själv blev förvånad. En skön känsla i hela mig. Det gav mig hopp. För jag minns när jag tränade yoga första gången i mitt liv. Att det tog nästan ett helt år innan min kropp kunde hitta till det lugna, läkande tillståndet i min själ.

Passet avslutades med en härlig meditation på mantrat Sa Ta Na Ma. Vad allt jag upplevde under denna meditation klarar jag inte att sätta ord på här i min blogg. Så många känslor. Lust att dansa, känslan av att sväva fritt och lätt som när jag var en liten flicka och dansade. Lugn. Tårar. Skratt. Kärlek. Allt jag kände lät jag stilla dra förbi som molnen på en blå himmel.

Härliga befriande yoga!

Konditionen tränar jag nu med skonsamma långpromenader.




tisdag 21 oktober 2014

Massor att fira


Den närmsta tiden har jag en 60-åring, en 3-åring och en 22-åring att fira. Alla i familjen. Treåringen är min hund Mimmi som fyller år imorgon.

Samma dag fyller min make 60 år.

Nästa vecka fyller min älskade yngsta dotter 22 år.

Dessutom är det fyra år på fredag sedan jag startade eget som skribent i Skrivklådan.

Så mitt fokus just nu är på presenter, blommor, födelsedagskort och tårtor.

Och leverpastej och prinskorv till Mimmi.

söndag 19 oktober 2014

De inhumana utförsäkringarna försvinner 1 juli 2015

Nu rinner glädjetårar ur mina ögon! I nyheterna ikväll läser jag att den bortre tidsgränsen försvinner 1 juli 2015. Därmed blir det ÄNTLIGEN ett slut på det inhumana systemet med utförsäkringar.

Tänk att jag får uppleva detta i mitt liv! Som jag skrivit och bloggat om det. I mer än sex långa och mycket tuffa år. Så många sjuka människor som farit illa när de utförsäkrats. Så som vi pressats och legat sömnlösa och känt oro för vår ekonomi. Som vår hälsa försämrats av all den oron systemet med utförsäkringar har inneburit.

En särskild hälsning till Martin Moberg, Solrosuppropet, Välfärdsmanifestationen FB, Kjell Rautio, Ett hjärta rött, Annarkia med flera med flera,  som genom bland annat bloggande brunnit minst lika starkt som jag för att en dag få ett slut på de inhumana utförsäkringarna.

Gissa om jag ska fira den 1 juli 2015!

Och kanske är det inbillning. Fast samtidigt som mina ögon tåras, känner jag som att en stor suck drar genom vårt vackra land Sverige.

En djup, innerlig suck av lättnad.

Äntligen kan jag och så många med mig andas och känna hopp igen.

Hopp om en tillräckligt trygg och human sjukförsäkring för alla.

Och få tillräcklig tid att läka samman i lugn och ro när det behövs.

Jag ser ett Sverige på väg mot sann hälsa.



Lästips:

"Nu stoppas sju svåra år med utförsäkringar" (Solrosuppropet)

"Ett Äntligen-vrål igår kväll..." (Martin Mobergs betraktelser, FB)

"Nu stoppas utförsäkringarna - Väldigt trevligt besked" (Dagens Arena)

"Cancersjuka slipper högerns utanförskap" (Aftonbladet)

"I Onådens år 2013.... " (SVT)




#svpol

lördag 18 oktober 2014

Pelargoner till vintervila och sömniga husdjur


Min hund och min katt sover mer om dagarna nu när det är mörkare ute. Flera träd står kala nu. Svarta stammar och grenar mot grå himmel.

Körsbärsträdets gulgröna blad hänger som på en tråd. Kommer de att falla idag? Eller kanske om några dagar? Vem kan veta när ett blad är klart att falla? Vet bladet ens det själv?

"Ja, visst gör det ont när knoppar brister."

Och jag undrar; gör det också ont när blad faller?

I helgen ska mina vackra pelargoner ner i källaren för att få sin vintervila.

De har blommat vackert och rikligt i flera månader nu.

Säkert behöver de vilan för att en vårdag kunna sätta knopp igen.


fredag 17 oktober 2014

Jimmie Åkessons utmattning - Skillnad på folk och folk?

Jimmie Åkesson, SD, är utbränd. Han får tydligen det man behöver som utmattad; vara helt ledig på obestämd tid.

Det önskar jag att jag själv också hade fått vara när jag blev utmattad. Och alla andra som blivit och blir utmattade.

Fast som jag upplevt det genom både min egen historia och så många sjuka människors berättelser är vi så många utmattade som pressats till att prestera och arbetsträna och prova olika nya arbetsuppgifter i stället för att helt enkelt bara få vara i lugn och ro.

Märkligt hur det verkar vara skillnad på folk och folk i det här sammanhanget, tycker jag. Mitt "uppdrag", d v s mitt arbete som jag hade en gång, krävde också ett hundraprocentigt engagemang.



Ur Aftonbladet idag, Jimmie Åkessons egna ord:

"Att bara varva ner, jobba mer hemifrån och ta det lite lugnare räcker inte. Jag måste vara helt ledig och fokusera på mig själv och min familj en tid. Jag kan inte i min roll gå ner i arbetstid eller tillfälligt byta arbetsuppgifter. Mitt uppdrag kräver ett hundraprocentigt engagemang, vilket jag för närvarande inte kan leva upp till." 

(Jimmie Åkesson, SD, Aftonbladet idag)


Lästips:

"Stressforskaren: Kan ta lång tid innan man är helt okej" (Aftonbladet)

Jimmie Åkesson utbränd

Jag önskar ingen människa att bli utbränd/utmattad. Inte ens Jimmie Åkesson, SD. Oavsett vad jag anser om SD:s politik. Nu är Jimmie Åkesson ändå sjukskriven på obestämd tid för utmattning läser jag om i nyheterna.

Fast inget ont utan att det kan ha något gott med sig. Också detta att bli utmattad. Man kan förändra destruktiva livsmönster. Ändra sina värderingar. Växa och mogna som människa. Så som det blivit för mig när jag blev utmattad.

Nog kände jag när jag såg Jimmie Åkesson under valdebatterna att han såg ut att må dåligt. Han blev blekare och blekare för varje debatt jag såg och hörde honom i. Och jag känner igen blicken hos den som är på väg in i väggen. Har mött den så många gånger genom min egen väg från utmattning. Hos mig själv och hos andra som också blivit sjuka av stress.

Nu minskar troligen sannolikheten för att SD utlyser regeringskris genom att rösta för alliansens budget. Ännu en positiv sak i så fall anser jag, med Jimmie Åkessons utmattning.

En viktig nyhet idag, känner jag.



Lästips:

"Åkessons sjukskrivning minskar sannolikhet för regeringskris" (Dagens Arena)''

"Finns risk att han inte kommer tillbaka" (Aftonbladet)




#svpol

Barn får ont i magen när föräldrar har ont om pengar

Barn får ont i magen när föräldrarna har dålig ekonomi, visar Region Skånes nya folkhälsorapport. Det är en stark och viktig anledning att minska klyftor i ett samhälle i stället för att öka dem.

Alla barn är allas våra barn. Mitt hjärta blöder för de här barnen som jag läser om i nyheterna. De har ingen egen makt att förändra. De behöver bli sedda. Synliggjorda. De behöver få leva i ett samhälle där ingen människa har så låg inkomst att den är fattig.

Tyvärr har antalet fattiga i Sverige ökat med alliansens tid vid makten. Inte minst bland långtidssjukskrivna och utförsäkrade ensamstående kvinnor. Och därmed också deras eventuella barn.

Se de här barnen.

Prata eller skriv om dem. I bloggar och i debattartiklar.

Försök påverka politikerna.

Hur kan vi stötta dem?

Nolltolerans för barnfattigdom anser jag.



Lästips:

"Nya regeringen måste bryta fattigdomstrenden" (Alexandra Pascalidou, Metro)

"100 dagar att visa handlingskraft" (Unicef)


#bloggswe#svpol
 

onsdag 15 oktober 2014

Höstdagar

Trädgården är redo för vintervila. Löven faller. Ibland känns det som att jag faller med dem.

Fåglarna syns tydligare i träden när löven är borta. Som att fåglarna blir trädens löv i de kala träden.

En del av sommarens blommor i krukor har fått plats i trädgårdslandet.

Sommarjackan har jag bytt mot en varmare kappa när jag promenerar med Mimmi.

Mörka kvällar tänder jag ljus. Tittar på Bonde söker fru. Läser i en bok. Ser en bra film.

Jag tittar på dokumentären om Zlatan. Förundras och beundrar den resa som han har gjort i sitt liv. Inser hur mycket det måste ha betytt att han har trott på sig själv. Och att han har haft sin pappa som trott på honom.

Det är just det som vi alla behöver för att nå framgång. Tro på oss själva, att vi klarar utmaningarna. Och helst också någon som tror oss om att klara det.


Koltrasten där ute i trädgården gör mig glad.

Djuren, naturen, livet.

Och jag är en del av allt det.

Liksom du.



#bloggswe