Smyckat gravplatsen

Idag satte jag och yngsta dottern blommor på mammas gravplats. Vi valde små vita penséer.

Vi satte dit en söt liten vit fågel också och en hjärtformad vit skål som man kan lägga en ros i eller någon annan blomma.

Kanske att någon liten fågel kommer att landa där ibland och dricka regnvatten ur hjärtskålen.

Till vänster om blommorna satte vi en vit ljuslykta och tände ett ljus.

Vädret var grått och det småduggade.

Precis när vi var klara vid graven, tittade solen fram en stund och fick vattnet i sjön att glittra.

Nu känns det mindre tomt där mamma vilar under det stora, vackra trädet.

Blommor och ljus läker själar. Ger tröst och hopp. Vattnet i skålen blir en symbol för livet för mig. Fågeln en symbol för friheten och själen. Den hjärtformade skålen en symbol för kärleken.

"Evigt unga var du och jag"

I morse vaknade jag med den här sångens vackra text i mina tankar:

Jag var på kyrkogården igår. Nu har man krattat gravplatsen där min mamma vilar. Blommorna från begravningen är borta. Det känns tomt att stå där intill graven. Ensamt. Kallt. Jag längtar efter vårvärmen och solen igen.

Idag ska jag köpa en blomma till graven. Och ett hjärta att lägga där. Eller två.

Jag har beställt gravsten. Det blir bra, vackert.

Lägenheten är så gott som tömd på saker nu. Bara städningen kvar.